Det hade hunnit bli sommar 1988 när tingsrätten friade de åtalade läkarna från anklagelse om mord men slog fast att de skulle ha styckat Catrine da Costas lik. Ett brott som var preskriberat och inte kunde överklagas. Det tog hus i helvete!
Kvinnliga läkares förening ordnade namninsamling. Man krävde att Socialstyrelsen skulle återkalla legitimationerna för de åtalade läkarna. Jag minns inte om listan nådde fram till mig, i så fall står mitt namn där. Däremot minns jag att de kvinnliga läkarna var särskilt förgrymmade på Bo Hjern, då vår VD på Läkarförbundet.
”Vad är det med denne Bo Hjern?” sa mina kvinnliga kollegor. ”Se, hur de gör, männen! De håller ihop, till och med när några av dem styckmördar kvinnor! Ofattbart!”
Kvinnor reste sig mot män. Det talades om könskamp. Hanna Olsson sa könskrig.
Från Sveriges Kvinnojourer reste kvinnor till Stockholm för att demonstrera utanför tingsrätten. På teves nyhetssändningar såg vi mängder av kvinnor, en kvinnorörelse. De bar på plakat med stora bokstäver: OETISKT OCH OMORALISKT ATT STYCKMÖRDARE FÅR VARA LÄKARE. En ung kvinna intervjuades:
- Ja, har man styckat en kropp på det här viset … Ja, dom har bevisligen mördat henne också. Var skulle dom annars ha fått tag i kroppen? Det är absurt. Ja, faktiskt, gemene man tycker att det här är en helt absurd rättegång!*
Särskilt energiskt agiterade gynekologen Kajsa Sundström. Hon var äldre än jag, med grånat hår och bohemisk klädstil. Hon var en brinnande idealist, kvinnopolitiker och ledare för Svensk förening för psykosocial obstetrik och gynekologi. Hon var övertygande.
Men mitt i detta grunnade jag över Bo Hjern och hans ställningstagande. Han hade varit vår lärare i kirurgi vid läkarutbildningen på Karolinska. Jag hade arbetat med honom på sjukhusavdelningen och assisterat honom i operationssalen. Han var förtänksam, omdömesgill, skicklig och godhjärtad på ett artigt sätt mot patienterna. Om jag skulle drabbas av en kirurgisk åkomma vore Bo Hjern en doktor att vända sig till. Jag litade på honom som människa och läkare.
När bråket om läkarnas legitimationer rasade intervjuades Bo Hjern i TV. Hans ansikte var spänt och allvarligt i närbild. Jag minns inte vad han sa men hur han såg åt sidan helt kort. Det syntes att han var plågad och det gjorde ont i mig. Bo Hjerns blick under hans ovanligt höga panna har stannat i mitt minne efter alla år. Jag insåg just då att han verkligen höll läkarna för oskyldigt dömda.
Bo Hjern höll emot i det längsta men fick ge sig. Efter kammarrättens dom återkallade Socialstyrelsen läkarlegitimationerna för Teet Härm och Thomas Allgén.
/Rigmor
* http://www.youtube.com/watch?v=HNdY17PH9SE&feature=related