Rättsläkaren professor Gerhard Voigt i Lund var en av få som sa ifrån i da Costafallet. För detta skulle han få utstå förföljelse och smälek, som hade sin upprinnelse i att han ådrog sig Jovan Rajs vrede. Gerhard Voigts vänner menar att senare delen av hans liv präglades och delvis förstördes av da Costafallets följder.
I december 1984 släpptes Teet Härm från häktet. Jovan Rajs sökte då hindra honom från att återgå till sitt arbete på rättsläkarstationen. Så går det - man kan inte återförenas med någon man förtalat eller mobbat. Inte om man vägrar backa och be om förlåtelse. Jovan Rajs hade i december 1984 i tal och skrift redan utpekat Teet Härm som mördare. Hur skulle de då kunna samarbeta? Rajs begärde att Teet Härms namn skulle strykas från artiklar de tillsammans sänt för publicering. Rajs anklagade också Teet Härm för försummelse vid ett par rättsmedicinska utredningar. Saken polisanmäldes och hänvisades till professor Gerhard Voigt, ledamot av Socialstyrelsens Rättsliga råd. Voigt fann inget att anmärka på Teet Härms arbeten. I förbigående påpekade Voigt att Rajs själv ju varit ansvarig för ett av de anmälda fallen. Så om han var missnöjd med det fick han rikta kritiken mot sig själv.
Nu i Attunda sa Jovan Rajs att han inte visste hur Catrine da Costa dött. Men då, några veckor efter det att Teet Härm hade frigivits, försäkrade Rajs att denne var skyldig till mord:
Tolkar man dig rätt Jovan, säger polisen, så är du övertygad om att Teet Härm är mördaren vad avser de här fallen som du har berättat om?
- Ja, säger Jovan Rajs, ... verkar så i hög grad. Det här är subjektiv bedömning alltså. Det tar jag som privatperson. Om ni inte får honom fast då får ni gärna hänga er allihopa! Och att jag är my-y-ycket … Eh, går det på band? Okej, då vill jag inte … [skrattar nervöst] hehehehe… säga eh… mer.” (Förhör med poliserna Johnsson och Bäckström 85-01-08)
Till tingsrätten 1988 begärdes att Rättsliga rådet skulle granska Jovan Rajs utlåtande om Catrine da Costas kvarlevor. Rådet tog enhälligt med professor Voigt i spetsen avstånd från Jovan Rajs slutsatser.
Från den här tiden skulle Jovan Rajs utmåla sig själv dels som offer för förföljelse, dels som ensam hjälte bland korrupta kollegor. Han benämnde de svenska rättsläkarna ”den ariska maffian” och påstod att Gerhard Voigt var nazist. (Se inlägg Gästbloggare: JOVAN RAJS VITTNAR och JOVAN RAJS SJÄLVBILD: HJÄLTEN I EN ACTIONFILM)
Dessvärre anammade chefsåklagare Anders Helin okritiskt Jovan Rajs synsätt. När rättsläkarna gick emot Jovan Rajs utlåtande fällde åklagare Helin den beryktade kommentaren om att ”läkare ilar till bröders hjälp när det behövs”. Åklagaren påstod till och med i media att professor Voigt var en övervintrad nazist som på svensk mark fortsatte judeförföljelse mot Rajs (!). Mediadrevet riktade då in sig på professor Voigt med rubriker som ”SPARKA HONOM”. Voigt tog förföljesen i media hårt. Även hans familj drabbades. Mot slutet av sitt liv intervjuades Gerhard Voigt av dokumentärfilmarna Löfgren och Petri. Voigt berättar*:
- [Anders Helin] gick till personligt angrepp mot mig i massmedia under pågående sista rättegång. Jag tolkade det så att han ville förhindra att jag hördes i rätten. Jag blev mycket illa berörd. Och jag kände mig inte i stånd att svara … Då hade jag gjort mera skada än jag hade gjort nytta. Jag bad i alla fall försvararen, som hade initierat att jag skulle kallas, att avstå om det var möjligt. Och det gjorde han.
Gerhard Voigts ansikte uttrycker återhållen smärta. Ja, sorg.
1999 ångrade Anders Helin sina grova och nedsättande ord om Gerhard Voigt.
Hur kom det sig att du sa så? frågar Löfgren och Petri.
- Det var väl Jovan Rajs som visste att berätta det, säger Anders Helin.
Som berättade vad?
- Att Voigt hade varit i Tyskland under kriget. Och engagerad i tyska armén tror jag. Han var läkare där och sedan kom han till Sverige efter det här. Och att [Rajs] misstänkte honom för att vara nazist. Jovan Rajs är ju jude. Så det kom från det hållet.
Vad tycker du om det?
- Det var inte bra. Ja, där har jag själv dummat mig med ett par uttalanden som jag gjort i en tidningsintervju om att han var nazist. Och att han egentligen inte borde ha suttit med i Det Rättsliga Rådet och … Och det ångrar jag djupt. Det var inte bra. Det var dumt. Dumt av mig. Jag skulle ha hållit tyst.
Anders Helin ser nästan lika ledsen ut som Gerhard Voigt.
/Rigmor
* http://www.youtube.com/watch?v=HNdY17PH9SE&feature=related