EN PROFESSOR MED HJÄRTA OCH HJÄRNA

Skott och jag

Det är med glädje jag läser professor Claes Sandgrens artikel på DN Debatt idag. (Se hela artikeln nedan). Han visar hur domarna i Attunda lyckats slingra sig undan ansvar och skadestånd, bland annat genom att fästa ”stor vikt vid de påståenden som de försumliga befattningshavarna själva gjort när de hörts som vittnen.” Som exempel på en av dem som bara talade i egen sak nämner han åklagaren i styckmordsmålet, Anders Helin.

Men Claes Sandgren säger också något annat som få jurister – med undantag av professor Agell - betonat och som för mig, som engagerad lekman, är väsentligt.

- Domstolen tar inte ställning till det som är kärnan i hela denna ”rättsaffär”, nämligen att läkarnas skuld är minst sagt oviss och att inget av allt det som drabbat dem kan försvaras om de är oskyldiga.”

Att domarna och Statens representant i Attunda bara struntade i detta och inriktade sig på att klara sitt eget skinn var en av de saker som verkligen chockerade mig under rättegången. Det finns ofta en personlig grund till att man engageras av en viss fråga eller i ett visst fall. Rigmor som läkare och terapeut har skrivit mycket om rättssäkerheten och terapeuternas roll. Hon har en passion för sitt yrke och tål inte när det missbrukas. Frågorna om rättssäkerhet och psykologi är viktiga också för mig, men hjärtpunkten i mitt engagemang ligger i en upprördhet över att se oskyldiga straffas medan både mördaren och mobben kommer undan. Jag tål inte orättvisa!

Jag växte upp med mina morföräldrar och tidvis också med min morbror Olle som var jaktvårdare och hade många hundar. Han brukade klippa in sina initialer OA på länden på sina stövare så att andra skulle veta vems de var om de förirrade sig bort under jakt. Olle hade också en gråhund, Skott, som var champion och som han var mycket stolt över. Jag tyckte Skott var det finaste som gick i ett par tassar, och en gång när Olle var ute på stan och Skott var hemma med mig ville jag ge Olle en glad överraskning genom att klippa hans initialer också på Skotts länd. Jag var sex år gammal, och det blev tyvärr inte så snyggt i Skotts tjocka päls. När Olle kom hem - berusad - blev han ursinnig. Jag hade förstört Skotts utställningschanser för ett bra tag framöver. Jag fick stryk – vilket jag förstod. Jag var en tålig unge som hade varit med om värre. Men när Olle grabbade tag i Skott och gav också honom ett kok stryk blev jag förtvivlad. Skott var ju utan skuld! Jag smög in på mitt rum och låste dörren och grät. Jag tror den händelsen lade grunden till ett patos för rättvisa som följt mig genom livet. Teet Härm och Thomas Allgén är lika oskyldiga som Skott, och de har fått stryk sen 1984.

Claes Sandgrens artikel visar på en möjlighet som jag inte visste fanns: att regeringen kan bevilja läkarna den ersättning som domstolen förvägrat dem. Måtte det ske! Måtte de ansvariga på regeringsnivå ta till sig Sandgrens artikel! Måtte de inse att fel begångna av staten någon gång måste rättas till och att vi inte blir värdiga medlemmar i EU förrän så har skett. Jag upprepar professor Sandgrens slutord:

- En sådan ersättning skulle vara ett medgivande av staten att oacceptabla fel och försummelser drabbat läkarna. Den skulle också vara ett medgivande att läkarna, som ju inte dömts för något brott, omfattas av Europakonventionens oskuldspresumtion och alltså ska betraktas som oskyldiga.

/ Marianne

P.S. Jag ser att Rigmors och mina kommentarer överlappar varandra. Jag kände inte till Rigmors inlägg när jag skrev mitt. D.S.

http://www.dn.se/debatt/27-fel-och-anda-inget-skadestand-1.1072909

EN AMATÖR OM DOMEN

Har tillbringat några dagar med att lusläsa domen från Attunda tingsrätt. Kanslispråk och spridda grammatikfel... Sammanblandningar av personliga och possessiva pronomen, dubbla participer – ”hade kunnat lagts ut” (hu!) - och syftningsfel. Vem kallade detta en välskriven dom? Nå, strunt i grammatiken, det finns annat som är betydligt värre. Jag kommer till det, men låt mig börja med ett ”Freudian slip”. I referatet av Nils Wiklunds vittnesmål står det:

"Det uppdrag Frank Lindblad hade fått från polisen var inte att bedöma om något var "rimligt" utan att bedöma om barnet kunde ha varit vittne till en styckning. Uppdraget i sig är värt att begrunda. Vem som helst kan ha varit skyldig till vad som helst."

Vittne till vad som helst var vad Nils Wiklund sa! Men den Kafkaartade meningen: "Vem som helst kan ha varit skyldig till vad som helst" skulle kunna tjäna som motto för varenda rättegång Thomas Allgén och Teet Härm tvingats genomlida!

Lite senare i denna tragiska text skrattar jag till: det rör sig nu om ett referat av vad förhörsledaren Per-Åke Larsson berättat!

"Han kan inte i detalj redogöra för hur han reagerade när han i ett förhör läste att barnet, enligt Christina Allgén, skulle ha sagt att de varit ute på Kallholmen eller någon annanstans utanför staden ute i naturen och att pappa och Tomt hade lagt henne eller Catrine på grillen; möjligen tyckte han att man fick mer "kött på benen" och att det tydde på att man låg rätt i utredningen."

Mer kött på benen när mamman eller Catrine lagts på grillen... Hur makabert kan det bli? För jag antar att referenten menar mamman trots att henne i meningen ovan syftar på barnet? Det kanske inte är så viktigt vem som ligger på grillen i denna fantastiska berättelse? Det tyder hur som helst på att man ligger rätt i utredningen?

Vissa paragrafer läser jag flera gånger utan att begripa dem. Kanske beror det på min okunnighet i juridik, kanske är jag verkligen salig Dumbom. Detta är ett sådant stycke:

- Om det vore utrett att Catrine da Costa var i livet efter pingsthelgen så kunde hon naturligtvis inte ha styckats under den helgen.

Enkelt! Det förstår alla. Men fortsättningen:

- I sin prövning behövde kammarrätten dock aldrig gå in på frågan om när styckningen skedde. Frågan var endast om dessa personer hade gjort sig skyldiga till styckning eller inte?

VA? Jag trodde NÄR var en väsentlig fråga eftersom läkarna varken skulle haft TID eller TILLFÄLLE till någon styckning efter pingsthelgen då Catrine da Costa enligt flera vittnesmål var i livet. Jag trodde också att frågan VAR betydde något. Efter pingsten var ju rättsläkarstationen bemannad, och det var där åklagaren påstod att styckningen ägt rum. Vad är det jag missar? Betyder plats och tidpunkt ingenting? Kan man utpekas för styckning i ett lufttomt rum? Hände det kanske på Blåkulla?

Många duktiga journalister har redan skrivit om det skandalösa i att de fel och försummelser som begåtts och erkänts av Staten inte anses ha ett orsakssammanhang med den skada de båda läkarna lidit. Det är ungefär som om man skulle hitta kroppen av en människa som både skjutits och knivhuggits och kanske sparkats i huvudet. Det går inte att med säkerhet fastslå vilken av alla skador som lett till döden. Men de sammanlagda skadorna har gjort det eftersom personen de fakto är död. Det bortser man från här, slingrar sig undan ansvar med den ständigt upprepade formuleringen att ”det påstådda felet inte ensamt kan grunda någon rätt till skadestånd.”

Attunda tingsrätt anser inte att det var fel eller försummelse av Stockholms tingsrätt att utpeka de båda läkarna som likstyckare. Man skriver:

- Tingsrätten vill därutöver tillägga att en prövning av mordåtalet, som bevisläget var, uppenbarligen förutsatte att det kunde anses klarlagt att Thomas Allgén och Teet Härm hade styckat Catrine da Costas kropp. Endast om detta kunde konstateras var det möjligt att göra prövningen av själva åtalet. Stockholms tingsrätts dom är således logiskt uppbyggd.

Här måste jag erkänna att det snurrar i huvudet på mig. 1) Bevisläget? Det fanns ju inga bevis, bara en del tossiga indicier som pekade åt olika håll. 2) Om jag skriver om texten på enkel svenska, så som jag uppfattar den, skulle den lyda så här: Om läkarna inte har styckat kroppen kan man inte pröva åtalet för mord. Men Stockholms tingsrätt prövar mordåtalet. Alltså kan det anses klarlagt att läkarna har styckat kroppen. Stockholms tingsrätts dom är logiskt uppbyggd.

Har jag uppfattat det rätt? Eller har jag blivit helt galen?

Domarna i Attunda tillägger: ”Men domskälen hade, som bedömningen av åtalet för mord kom att bli, naturligtvis kunnat utformas på ett mindre utpekande sätt vad gäller styckningen av kroppen.”

Ett mindre utpekande sätt? Vad betyder det? Att de bara borde anklagats för att ha skurit av den stackars da Costa någon enstaka kroppsdel?

Attunda tingsrätts dom har kommenterats utförligt i pressen. Domarna anser inte att kärandena kunnat visa ”att felen eller försumligheterna, antingen var för sig eller tillsammans, har orsakat dem skada eller i vart fall bidragit till den.” Det är bedrövligt att höra! Måtte det oberoende rättsrevisionsverk som Rigmor efterlyser en dag bli verklighet.

/ Marianne

EN VINDFLÖJEL

Jo, det är bra att Anders Helin 1999 säger att man måste acceptera att läkarna är oskyldiga. Men 2009 i Attunda tingsrätt förnekar han kategoriskt att det finns någonting som talar till Teet Härms eller Thomas Allgéns fördel. Hur mycket vindflöjel kan en åklagare vara och fortfarande betraktas som trovärdig? (Se mitt tidigare inlägg  HELIN VÄCKTE ÅTAL FÖR MORD - UTAN ATT VETA DÖDSORSAKEN)

/ Marianne