Claes Sandgren, rättrådig juristprofessor, skriver kanonbra på DN Debatt idag! Han påtalar det märkliga i att Attundas domare fäste "stor vikt” vid att åklagaren Anders Helin, chefen för den risiga förundersökningen, påstod att hans och hans medarbetares fel och försummelser inte skadat läkarna. Anders Helin fick vittna till sin egen fördel.
När skadeståndsrättegången spårat ur visar Claes Sandgren på att läkarna ”bör söka ersättning ex gratia”. Jag visste inte ens att den möjligheten finns.
Får man lägga in en artikel i sin helhet på bloggen? Korrigera oss om det är otillåtet!
Återkommer snart till den kommentar jag fått till förra inlägget om ”bortträngda minnen-terapierna” som härjade på 1980-1990-talen.
/Rigmor
DN Debatt i dag. Professor i rättsvetenskap: Regeringen bör ge läkarna i det så kallade styckmordsmålet ersättning ex gratia. Dom föll nyligen i skadeståndsmålet avseende det så kallade styckmordet. Vem vann? Tingsrätten fann att myndigheterna begått 27 fel och försummelser. Såtillvida fick läkarna rätt. Men inget skadestånd dömdes ut. Såtillvida fick staten rätt. 27 fel alltså. Hur är det möjligt att myndigheter kan göra sig skyldiga till en sådan räcka av missgrepp utan att de som drabbas får ersättning, i detta fall för inkomstbortfall, förlust av sina läkarlegitimationer och ödelagda liv? Det är det lilla ordet ”vålla” i skadeståndslagen som står i vägen: Läkarna har att bevisa att myndigheterna genom sina fel och försummelser ”vållat” dem deras skador. Ett ansvar för staten förutsätter alltså att det finns ett orsakssamband mellan missgreppen och skadorna. Domstolen ställer följande hypotetiska fråga: hur skulle läkarnas situation ha varit om myndigheterna agerat helt korrekt? Domstolen finner att utgången kunde ha blivit en annan än den som faktiskt inträffade men anser att läkarna inte förmått bevisa detta. Därför slipper staten betala skadestånd. Domstolen lägger alltså en tung bevisbörda på läkarna. Till det kommer att den fäster stor vikt vid de påståenden som de försumliga befattningshavarna själva gjort när de hörts som vittnen. Ett exempel är åklagaren i styckmordsmålet, Anders Helin, som var ansvarig för den bristfälliga förundersökningen. Han hävdar att missgreppen inte haft någon skadlig betydelse för läkarna. Trots att han här talar i egen sak tar domstolen hans påstående för gott. Domstolen tar inte ställning till det som är kärnan i hela denna ”rättsaffär”, nämligen att läkarnas skuld är minst sagt oviss och att inget av allt det som drabbat dem kan försvaras om de är oskyldiga. Till och med statens företrädare, justitiekanslern Lambertz, hyser tvivel om läkarnas skuld: ”… alla jurister som sätter sig in i fallet lär konstatera att bevisningen mot läkarna är svag. Jag har sedan länge sagt att jag skulle välkomna en ny prövning av skuldfrågan” (DN Debatt 18/9 2008). En sådan prövning kan dock inte komma till stånd och kanslern har med alla till buds stående medel försvarat staten mot skadeståndstalan. Kanslerns agerande må vara juridiskt oklanderligt men staten borde hålla sig för god för ett moraliskt dubbelspel av så lågsinnat slag. Men hur är det möjligt att två personer, som inte överbevisats om sin skuld, kan få sina liv ödelagda på detta vis? Det finns bara ett svar: utan myndigheternas fel och försummelser skulle det knappast ha skett. På så vis finns ett orsakssamband mellan myndigheternas inkompetens och skadorna. Därför borde en domstol kunna förplikta staten att utge skadestånd, kan man tycka. Så lär dock inte ske. Det är, som framgått, mycket svårt i svensk rätt att få ersättning för myndigheters inkompetens. För min del menar jag att läkarna därför bör söka ersättning ex gratia. De bör alltså ta fasta på regeringens möjlighet att lämna kompensation trots att staten inte har en skyldighet att betala skadestånd. Regeringen beviljar sådan ersättning i exceptionella fall, bland annat för att gottgöra för lidande. Ett exempel är den ersättning om en miljon kronor som tillföll bilhandlaren Halvar Alvgard 1991. En sådan ersättning skulle vara ett medgivande av staten att oacceptabla fel och försummelser drabbat läkarna. Den skulle också vara ett medgivande att läkarna, som ju inte dömts för något brott, omfattas av Europakonventionens oskuldspresumtion och alltså ska betraktas som oskyldiga. Claes Sandgren innehavare av Torsten och Ragnar Söderbergs professur i rättsvetenskap vid Stockholms universitet http://www.dn.se/debatt/27-fel-och-anda-inget-skadestand-1.1072909”27 fel och ändå inget skadestånd”
.jpg)
.jpg)
Inlägg
