IDAG BLEV INGEN FÖRLORARE

Läkarsidan har tydligen vunnit en delseger på ippon idag. Nu Anders Agell, ska du glädja dig med oss i din himmel! 

Läs Anders Carlgrens artikel på Newsmill och hans blog! Glasklart analyserar han den juridiska fajt på hög nivå som vi nu bevittnar. Själv betraktar jag  det som sker men förstår möjligen i efterhand aktörernas strategier och taktik. Nästa vecka ska vi lyssna till Teet Härm, Thomas Allgén och många vittnen som svarar och berättar. Där är mitt kompetensområde.

”Staten” har gjort bort sig, skriver Anders Carlgren i dag. Ja, personal i statens polis- och rättsväsende har liksom många journalister, författare, politiker och många i allmänheten i tjugofem år förgått sig mot två medmänniskor, de båda läkarna Teet Härm och Thomas Allgén.

Vem är staten? Är staten Sveriges befolkning? Ingår jag i staten? Eller är staten bara de statsanställda?

Staten företräds i den här rättegången av justitiekanslern, som i sin tur företräds av Ingvar Gunnarsson, tidigare chefsrådman vid Stockholms tingsrätt.

Ingvar Gunnarsson är en stilig man med vitt, tjockt hår, kraftfull profil, rak rygg och sydsvenskt skorrande ”rrr” som ger eftertryck åt hans ord. Han är klassisk i sin roll – som en rådman i en Bergmanfilm. Vi tar sällskap nedför trapporna mot lunch. Ingvar Gunnarsson säger att han har varit pensionerad i tio år.

-       Då är det väl roligt att ta uppdrag så här, att praktisera ditt kunnande, säger jag.

-       Ja, det är det, svarar han.

-       Min svärfar var åklagare, säger jag. Du kanske minns honom, Carl-Axel Robèrt.

-       Ja visst, chefsåklagaren!

-       IB-affären är aktuell igen, fortsätter jag. Peter Bratt och Jan Guillou har skrivit memoarer. I IB-affären var det svärfar som företrädde statens, försvarets och ÖB:s eller regeringens ståndpunkt - hur man nu ska se på det rättsfallet. Jag har minnen från den tiden. Men det finns mycket jag idag skulle vilja fråga svärfar om!

Ingvar Gunnarsson bemöter denna förmiddag advokaternas drygt 150 exempel på statens ”fel och försummelser” mot Teet Härm och Thomas Allgén. Ingvar Gunnarsson anför 26 punkter ordnade med arabiska och romerska siffror. Läser han upp en text som han själv har tänkt ut och skrivit? Så kan det väl knappast vara? Jag utgår från att Ingvar Gunnarsson framför vad betrodda tjänstemän på justitiekanslerämbetet skrivit ned.

När Göran Lambertz avslutade sin tjänst som JK publicerade han en stark artikel på DN debatt (2009-11-13). Han anger där riktlinjer för hur vår rättsäkerhet och rättstrygghet kan förbättras.

Den debattartikeln står som i eldskrift för mig medan vi i rättssalen tar del av chockerande fakta om barnets mammas berättelse, om fotohandlarparets insatser, om den prostituerade och narkomanisjuka kvinnan med sin påhittade dagbok.

Domare måste kunna tillräckligt med psykologi, skriver Lambertz. ”Naiviteten är ibland påtaglig.” Detsamma sa professor Anders Agell i slutet av sitt liv. Rättsväsendet kan aldrig fungera som ett mekaniskt maskineri. Det räcker inte att människor som arbetar i domstolar är experter på lagtexterna. De ska även ha empati, civilkurage och omdöme.

Göran Lambertz betonar att domare måste ha självkännedom. I sin uppgift kan de bli förledda av sina egna ”värderingar, sin omedvetna tro och sina fördomar”. Domare ska också förstå hur andra påverkas av stress när de är åtalade eller ska höras som vittnen framför skranket. I den stressen är det lätt hänt att man inte förstår frågan eller försöker svara så att frågeställaren blir nöjd.

Det ”fordras proffsiga skickliga domare med mod och integritet, domare som kan stå emot förväntningar från medier och allmänhet”, säger Lambertz.  Domare ska också kunna stå emot förväntningar från sina egna kollegor vill jag tillägga.

Jag väljer att tro att det var sådan god juridik som Lambertz efterlyser som vi fick se i Attunda tingsrätt idag när Ingvar Gunnarsson ändrade sig och gick emot sina upplästa ord. Här menar många att han "förlorade" och "la sig platt".

Men måste det i domstol vara så att ena parten vinner och den andra förlorar? Kan det inte vara så att Ingvar Gunnarsson, folket på justitiekanslerämbetet och domarna i tingsrätten plötsligt insåg att advokaterna Kajsa Blomgren och Carl-Johan Vahlén har rätt i sak? Och då hade civilkuraget att inte börja tokargumentera. De förstod kanske att många, däribland statens tjänstemän, har bidragit till att Teet Härm och Thomas Allgén år efter år blivit falskt anklagade och förföljda. När advokaterna läste upp det lidande som Teet Härm och Thomas Allgén åsamkats började tårar strömma nedför min blog-kompis kinder.

Jag väljer att tro att något gott hände idag med staten och dess ämbetsmän, något som är gott för oss i befolkningen. Jag förstår väl att det snart blir hårt igen. Men idag blev ingen förlorare.

Bra jobbat domare Sten Falkner och ni två meddomare!

Bra jobbat advokaterna Kajsa Blomgren och Carl-Johan Vahlén!

Bra jobbat rådman Ingvar Gunnarsson för JK!

Jag kommer att sitta i rättssalen på måndag morgon igen. 

/Rigmor

http://www.newsmill.se/artikel/2009/12/03/sensationell-vandning-i-styckmordsmalet-staten-la-sig-platt

DRAMATIK I RÄTTEN!

Rigmor,

Enligt dem som begriper sig på juridik missade du århundradets sensation i rätten i eftermiddag. Själv fattade jag knappt vad som hände, och flera andra som inte var jurister såg lika frågande ut som jag. Men ungefär så här:

Under eftermiddagen framkastade en av domarna (mannen till höger om huvuddomaren) att utlåtandena från Jovan Rajs, Frank Lindblad och Maria Erixon INTE skulle vara myndighetsutövning för att de här personerna inte är några myndigheter och att de fel som begåtts av dem därför inte är Statens ansvar. 

Gunnarsson svarade kort: Vi accepterar att det är myndighetsutövning.

Samme domare menade sedan att förhör med Thomas Allgéns hustru väl inte kunde vara myndighetsutövning.

Gunnarsson: "Jag har svårt att vidhålla den ståndpunkten." 

Han sa att begreppet myndighetsutövning utgör om inte en gråzon så i alla fall något diffust. 

- "Vi kan ha en tolerant syn på det hela."

Advokaterna säger att de vill kalla en rad nya vittnen, t.ex. Leif GW Persson och f.d. kriminalinspektör Olle Torge. Leif GW skulle höras om ifall det är fel eller ej att underlåta utredning av andra tänkbara gärningsmän. Advokaterna vill också kalla riksåklagaren, advokat Bengt H Nilsson och professorn i processrätt Anders Hedström.

Gunnarsson hade under morgonen flera gånger hävdat att det eller det i advokaternas sakframställning om fel som begåtts av Staten inte var några  fel för att det fanns "andra omständigheter". Nu frågar advokaterna punkt för punkt VILKA andra omständigheter det handlade om. Och Gunnarsson svarar:

- Ja, säg det...  

- Kan jag inte svara på. 

- Jag vet inte.

Domaren begär paus.

Efter pausen tar Gunnarsson tillbaka mer än hälften av sin sakframställning. 

Om jag har förstått det rätt så får inte Gunnarsson komma dragande med invändningar NU. De skulle gjorts före huvudförhandlingen. Läkarnas ombud har tydligen påtalat detta men inte fått något svar. Risken var då, tror jag, att hela eländet skulle behöva tas om, och man vill inte stå där med ett nytt fiasko - nya FEL begångna i rätten. Man vill heller inte tvingas kalla alla dessa nya vittnen. Gunnarsson sa alltså i princip i morse: Staten har inte gjort fel. Men nu tar han tillbaka det mesta. Vilket väl måste innebära ett erkännande av att staten gjort en avsevärd mängd fel?

Och så vänder sig domaren till advokaten och frågar:

- Men hur ska vi då skriva domen? Vad ska då våra resonemang grunda sig på?

Och advokaten svarar:

- På att det begåtts fel. För oss räcker det att visa felen.

Den kvinnliga domaren (som sitter till vänster om huvuddomaren) fyller i:

- Då måste vi acceptera det.

Domaren avslutar snabbt dagens förhandling, och folk tumlar ut. Jag hör en jurist säga: en sådan här sak kanske man får vara med om EN gång under sitt juristliv.

/ Marianne