måndag 28 oktober 2013


DAN JOSEFSSONS BOK: 
MARGIT NORELL BAKOM TVÅ RÄTTSSKANDALER

Förvaltningsrätten i Falun hade förhandling i måndags om Säterpatienten Sture Bergwalls framtid. Vargan och jag körde norrut på söndagskvällen. Hotellen i Falun visar sig diskriminera folk som går på tassar och har svarta näsor :-). Så vi hyrde en liten stuga på Främby udde.
Oktobergryning vid sjön Runn är som att vakna upp i Sagan om ringen-land. Dimmor över vattnet, sju änder glider tyst förbi, solen brinner till.

Vargan var uppåt och vi vandrade längs strandkanten mot det stora, gula pepparkakslika huset på udden. Det var där, i sandslänten nedanför huset, som likhunden Zampo narrade polisman Seppo Penttinen att söka och rafsa efter en pojkes kroppsdelar.
Vargan och gula huset med slänten där Seppo Penttinen krafsade efter Johan Asplunds kvarlevor. 
Det finns mycket att berätta från tingsrätten på Kullen i måndags. Vi for hemåt på kvällen och jag hade 41 sidor anteckningar i väskan, tankar om flera givande möten och lite bilder i kameran.

Jag funderade över en artikel jag skrev i Dagens Nyheter i juli 2009 om Fallet Sture Bergwall. Läkarna tycktes ha missat en diagnos, trots att symtomen observerades vid utredningen 1991 och hade noterats i tidigare journalanteckningar.
Sture Bergwall hade i unga år sökt dämpa ångesten för sin homosexuella läggning med droger och alkohol. Detta hade lett till hans livskatastrofer. Men i bakgrunden fanns också vokala och motoriska tics samt nedsatt impulskontroll.
En del - men alls inte alla! - personer med tics- och tvångssyndrom får "komplexa tics". Det är "automatiska" handlingar, som i vissa fall inkluderar sexuella kränkningar eller självskada. Rätt diagnos kan då vara livräddande för en ung människa. Man behöver förstå sig själv och kunna förklara sin problematik för omgivningen. Självbilden kan annars bli negativ med depression och även självmordshandlingar. En del av dessa ungdomar försöker "släcka ned" hjärnans brus av impulser och skamkänslor med alkohol och droger.
Mindre känt är att personer med tics- och tvång (Tourettes syndrom) kan ha fenomenal talang för imitation (ekotal, härmande beteende) och så extrem inlevelseförmåga att den liknar tankeläsning ("cold reading"). De kan också bli ofrivilligt fixerade vid en eller flera personer och söker då avläsa och uppfylla deras innersta önskningar. Symtom vid tics- och tvångsyndrom lindras med tiden och brukar ha klingat av i medelåldern.
Hur stämmer dessa egenheter med Sture Bergwalls livshistoria? Fanns det drag av "tillmötesgående tvång" i hans anpassning till Birgitta Ståhles tankevärld? Alla pusselbitar behövs för att lösa Quick-gåtan. Rätt differentialdiagnoser är nödvändiga för att förstå vårdhaveriet och för att lära av denna rättsskandal, som lär sakna motstycke även internationellt. Enligt prof Leif GW Persson har Quickfallen kostat det svenska rättssystemet - det vill säga det svenska folket - hundratals millioner kronor. Rätt diagnos är givetvis också essentiell för bedömning av Sture Bergwalls psykiska hälsa och prognos när vården avslutas.
Jag förordade i DN att patienten genast borde genomgå en kvalificerad neuropsykiatrisk utredning. Ansvariga läkare på Säter läste vad jag skrev men visade inget intresse för frågeställningen. I Sture Bergwalls journal står en irriterad kommentar om min DN-artikel, skriven av dr Ruchkin.
http://www.dn.se/debatt/tourettes-syndrom-kan-forklara-fallet-quick/ 

I Förvaltningsrättens sal insåg nog alla att advokat Thomas Olsson har skrivit juridikhistoria med sina genomarbetade resningsansökningar. Han är oslagbar i sitt yrke och därtill en människa man känner respekt för och tycker om.

Advokat Thomas Olsson och Sture Bergwall i rättssalen. I förgrunden dr Leopardi, en av två sakkunniga rättspsykiatrer. 
Sture Bergwall har kommit ut som En vanlig man från sitt mångåriga leverne som demon. En motsägelsernas demon. För i medborgarnas ögon var Thomas Quick riksmonstret, den mest avskyvärde av brottslingar. Men inom Säters institution och i minnesuppväckarnas krets sågs han som en sorts frälsargestalt. Han var det levande beviset på ”bortträngda minnen-teorin”. Och en ”framgångsfaktor” för Säterkliniken, enligt dr Fransson.
Sedan tretton år är Sture Bergwall medicinfri och nykter. Och därmed tog det slut på mordhistorierna.

Sture mötte Hannes Råstam. Inom journalistiken var Hannes en lika orädd, intelligent, medkännande och uthållig slitvarg som Thomas Olsson inom i juridiken. Med Hannes vid sin sida vågade Sture ta språnget. Han blev en avhoppare till verkligheten fastän inlåst på Säter. Patienten som varit centrum i lögnerna blev ”Mannen som slutade ljuga”, huvudpersonen i Dan Josefssons storartade bok.

Säters ledning borde givetvis ha lyckönskat sin tillfrisknade patient och rannsakat sin del i vårdhaveriet och rättsskandalen. Men klinikens läkare och psykologer valde att gå i försvar. De har sedan hållit ihop om Säterklinikens hemligheter och förnekat alla misstag. Så framhärdade klinikledningen medan Sture Bergwall beviljades resning och blev frikänd från mord efter mord. Innanför Säters väggar låtsades läkare och psykologer som om ingenting hände, som om ingenting hade förändrats. Ingen av de vårdansvariga talade med patienten om det som hela landet talade om.
Tvärtom. Det verkade som om sjukhusledningen började trakassera sin patient. De tog ifrån Sture hans böcker, tog ifrån honom hans musikskivor, plockade bort hans persienner mot södersolen, tog bort hans matta, tog ifrån honom hans krukväxter, införde kroppsvisitering efter morgonmotionen, kroppsvisiterade hans syster på besök, drog in permissioner och tillskrev honom nya allvarliga diagnoser utan undersökning.

Sture Bergwall blev bestraffad och isolerad i linje med hur andra whistleblowers behandlas när de avslöjat missförhållanden i totalitära miljöer och dysfunktionella system. Dr Ruchkins och psykologen Karlssons beskrivningar av Sture Bergwall i förvaltningsrätten liknade försök till karaktärsmord. Jag tyckte en av de sakkunniga rättspsykiatrerna, dr Cay Asplund, sa: "Skäms!" åt Ruchkin och Karlsson. Men jag kan ha hört fel. Jag satt bakom Cay Asplunds rygg.

Sture Bergwall var i pauser omsluten av syskonskaran med deras familjer och vänner. Den som kan sin Bibel kom att tänka på liknelsen om Den förlorade sonen.
Falu tingsrätt 21 oktober. Sture Bergwall i vinröd tröja i centrum omgiven av familj och vänner. Den långe mannen vid dörren i beige kavaj (han lyfte sällan blicken från golvet) är Säters psykolog Martin Karlsson. Han fick bakläxa av prof em Sten Levander för felaktig diagnostik av Sture B. Till vänster om M. Karlsson står en mager mörkklädd man, det är dr Ruchkin, med bakgrund i Ryssland. Längst till höger syns jag i blåmönstrat med kameran.

Samma dag som rättegången i Falun kom Dan Josefssons emotsedda bok Mannen som slutade ljuga. Berättelsen om Sture Bergwall och kvinnan som skapade Thomas Quick. (Lind & Co 2013). I helgen har jag läst och läst och försummat annat. Det går inte att lägga den boken ifrån sig. Huvudpersoner är psykoanalytikern Margit Norell och Säters dåvarande stjärnpatient, Sture Bergwall. Här på bloggen gjorde jag 2010 ett par inlägg om Margit Norell.

SÖNDAGEN DEN 24:E JANUARI 2010
EN TERAPIMYT UR PLEROMA

ONSDAGEN DEN 31:E MARS 2010
RÄTTSSÄKERHET I VÅGSKÅLEN

Jag förde Margit Norell på tal i samband med da Costafallet eftersom de två oskyldiga läkarna blivit beskyllda för samma sorts mordgärningar som Sture Bergwall erkänt trots att han var oskyldig. De påstådda brotten handlade om styckmord, kannibalism och rituella övergrepp.

Dan Josefsson klarlägger att Margit Norell var en gemensam källa till Quickfallet och da Costafallet, Sveriges två stora rättsskandaler. För det var två terapeuter som hjälpte till att driva dessa rättsärenden mot avgrunden: Hanna Olsson och Birgitta Ståhle. Nu visar det sig att båda var terapipatienter hos Margit, tillika handledda i yrket av henne. I rätten och samhällsdebatter agerade båda kvinnorna som Margits trosvissa proselyter.

Margit Norells terapiklienter beskriver henne som sin stränga och goda mamma, en mamma som aldrig ville släppa greppet om sina ”barn”. Andra medlemmar i denna terapisekt beskriver Hanna Olsson och Birgitta Ståhle som Margits kvasidöttrar.
En människa som skapar bindningar istället för relationer är ofta kylig mot sin egen familj. Så var det för Margit Norell. Dan Josefsson ger bilden av en emotionellt isolerad människa. Hon lät andra ta hand om sina små barn och uppfattades som hård mot sin make Curt.

I da Costafallet blev Hanna Olsson en drivande kraft bakom Kristina Andersson, mamman-med-barnets-berättelse, Thomas Allgéns före detta fru. Hanna Olsson drev också dagboksvittnet Marianne Seppelä, som presenterade en förfalskad dagbok om Catrine i rättssalen.

I Quickfallen drev Birgitta Ståhle Sture Bergwall/Thomas Quick att erkänna mord på mord med så kallade rituella övergrepp. ”Det blev aldrig nog”,  säger Sture, ”Birgitta ville få mig att erkänna mer och värre, hemskare saker och fler mord.”
Bakom Hanna och Birgitta väntade Margit Norell i lyan på Norrtullsgatan. Dit skyndade ”döttrarna” med sina våldsberättelser, som när en flock lämnar köttben till sin ledarvarg. 

Hatten av för Tomas Videgård, en vän från förr som jag inte träffat på länge. Han ingick i Margit Norellkretsen och väljer att berätta för Dan Josefsson som det var.

Och stort tack till Göran Fransson, verksamhetschef för Rättspsykiatriska regionskliniken i Sundsvall. Han stiger i Dan Josefssons bok fram som den "återtågshjälte" jag trodde att förre överläkaren Göran Källberg skulle bli. Göran Fransson minns Tomas Quickåren på Säter: ”Jag var nybliven specialist, ung och entusiastisk och nu skulle vi förändra världen.”
Han beskriver åttioåringen Margit som ”klinikens främsta förankring och trygghet”. I efterhand ser han sig som då delaktig i en form av psykiatri med ”många sektdrag”: ”Och sekter behöver inte läsa kritiska texter och information. Man sållar bort den. Man behöver inte ta emot information utifrån.”

I boken får vi också veta att Sture Bergwalls advokat, Claes Borgström, hade anknytning till Birkagården, som leddes av Curt Norell. Borgström kände både Curt och Margit Norell. Vilken rundgång!
Eller - kanske ser vi en skymt av the deep state i vårt land, för att tala med Peter Dale Scott.


/Rigmor

PS.
Efter Attundarättegången ringde Hanna Olsson till domaren och tackade för att han inte givit de båda läkarna rätt i sak, skadestånd eller upprättelse.

PPS.
På Dan Josefssons Facebook-sida sida hade någon uppmärksammat mina inlägg om Margit Norell här 2010. Författaren svarade:

Rigmor Robèrts hemsida som du nämner ovan bygger delvis på samma källor som jag har. Hon har bland annat läst Ett rum att leva i, som spelade en viktig roll i inledningen av min research. Men jag fick inte kännedom om den boken via Robèrts webbsida, utan via Sture Bergwall som hade ett signerat ex av boken. Senare fick jag veta att Rigmor Robèrt haft en hel del kontakt med Sture på Säter. Det är alltså han som berättat för Robèrt att Margit spelade en viktig roll i hans terapi. Men inte heller det hämtade jag från henne, utan från Sture själv. Man kan säga att Rigmor Robèrt redan 2009 fick klart för sig kopplingen mellan Säter och Margit och lade ut denna koppling på sin sajt. Men ingen journalist nappade på detta. Inte jag heller. Det var inte förrän jag själv fick göra talas om kopplingen av Sture via hans bror Sten-Ove 2012 som jag började gräva.