ÅKLAGAREN OCH RÄTTSSÄKERHETEN

Välkommen tillbaka på bloggen, Marianne! (Jistanes, min bloggkompis ropar åt mig med versaler om åklagare Helin.) Haka på, Marianne, det gör inget om du vill skriva kort.

Visst gjorde åklagare Helin fel när han väckte åtal för mord utan att ens veta dödsorsaken. Min poäng är att han för tio år sedan själv erkände detta fel, uttryckte ånger och skyllde sitt misstag på experters felaktiga utlåtanden. Så sent som för ett och ett halvt år sedan sa Anders Helin till Janne Josefsson: ”Är det så, att de [läkarna] inte har styckat kroppen ska de ha en ordentlig kompensation för det. Det är en fullkomlig självklarhet!” 

Dessa uttalanden i offentligheten av åklagaren borde i ett rättvist samhälle ha kunnat användas direkt för resning och skadestånd.

Jag är övertygad om att flera av åklagarens experter i rättsfallet - kollegor till mig inom medicin och psykoterapi – inte skulle skriva sådana utlåtanden idag som de gjorde på 1980-talet. Men de ser ingen möjlighet att ändra sig. De sakkunniga förstör i så fall själva rättegångsliturgin. Det är som om rättsväsendets trovärdighet krävde att man står fast vid vad som än blev sagt, även vid det som inte var sant. Jag tror att dessa experter upplever ett personligt dilemma och ett grupptryck inifrån myndigheten.

Det saknas självreglerande mekanismer i rättsväsendet när de ansvariga kommer till insikt om att de åtalat på felaktiga grunder, skrivit felaktigt utlåtanden eller dömt fel. Som det nu är rycker bara folk på myndigheten, i  media och bland allmänheten på axlarna och menar: ”Det var ju otur för dem som drabbades”.

Man ser i andra rättsfall hur godtyckligt en åklagare kan bestämma om det är ”tillräckligt mycket nytt” när nya omständigheter framkommit och det begärs resning. Varför åtalades inte dagboksvittnet Marianne Seppälä för mened? Var det inte "tillräckligt" nytt att dagboken enligt fleras analyser var förfalskad? Jag återkommer till dagboksvittnet.

Jag var faktiskt orolig i höstas att inte Sture Bergwall/Thomas Quick skulle beviljas resning. Motståndet har varit massivt bland människor inom myndigheterna och i sjukvården som hejade på hans falska morderkännanden.

Det klart att inte rättsprocesser ska kunna köras om och om igen så snart någon ändrar sig. Det ska finnas en tröghet i systemet. Det är mänskligt att en åklagare är ovillig att ifrågasätta egna eller kollegors åtal och ifrågasätta domar. Förre JK Göran Lambertz talar om behov av en ny myndighet som arbetar aktivt med resningsärenden. Jag återkommer till detta.

I mitt perspektiv spelar det ingen roll ifall Anders Helin svävade på målet i Attunda för att han åldrats och tappat sitt minne eller civilkurage eller om han till sin karaktär är en vindflöjel. Jag är inte ute efter att nagla en enskild person. Jag är inte heller någon extra försvarsadvokat för Teet Härm eller Thomas Allgén. Jag hade inte träffat någon av dem före rättegången i Attunda.

Det är rättssäkerhet jag ute efter. Och då blir man en förvarare av dem som är oskyldigt dömda. Jag försöker som medborgare och yrkesmänniska bidra till belysning av hur ett justitiemord kunde gå till i da Costafallet och hur det borde ha motverkats.

För om vi som medborgare godtar hur Teet Härm och Thomas Allgén greps, åtalades, dömdes i ett mediadrev, gjordes till hatsymboler i ett påstått könskrig, fick ett domskäl om styckning över sig och sedan dömdes av en opinion till social död –  då godar vi att detsamma kan hända dina eller mina anhöriga, dig eller mig. 

/Rigmor

BORGNÄS & KÄRRINGEN MOT STRÖMMEN

”Vi får acceptera att de [läkarna] var oskyldiga till mordet”, sa chefsåklagare Anders Helin i en filmad intervju 1999. 

Nio år senare i SVT Debatt den 25 sept 2008 ställde Thomas Allgén för första gången upp i teve. För journalisten Anders Carlgren berättade Thomas Allgén i enkla och tydliga ordalag om sitt liv i social död under alla dessa år.

Till Debatt-programmet efteråt hade Janne Josefsson inte lyckats mobilisera folk som förr bedyrade att läkarna var likstyckare och mördare. Ingen ställde upp utom journalisten Lars Borgnäs. Han klagade över att han ensam fick stå för uppfattningen att läkarna var skyldiga till styckmord.

Som Leif GW Persson den kvällen gjorde mos av Borgnäs argument! Oj-oj-oj.

Leif GW Persson: ”Han [Thomas Allgén] är oskyldig. Det är så enkelt. Det är inte så att han ska behöva bevisa sin oskuld. Däremot kan man kräva i en rättsstat, att rättstaten ska kunna bevisa hans skuld. Och det har man inte lyckats med här. Det finns inte tillstymmelse till kritisk granskning till den bevisning som har varit. Jag vill påstå att bevisningen är obefintlig. Obefintlig och i långa stycken ondsint, om man ska ta ett starkt ord. Även obducenten är oskyldig till detta. Jag är ganska övertygad om att det är så illa, att ingen av dem någonsin har träffat Catrine da Costa.”

Borgnäs: ”Det finns bevis i form av solitt utpekande av just Thomas Allgén, tvärt emot vad de här herrarna påstår.”

Leif GW Persson: ”Näe, [fotohandlarparet] är inte något solitt utpekande alls! Utan det är någonting som huvudsakligen lever i fantasin hos skönandar som Borgnäs och hans kamrater. Och de här lamentationerna över hans ensamhet! De var ju tusentals personer på den här tiden när det begav sig. En massa kulturknuttar som inte vet ett dugg om polisarbete eller grova våldsbrott. Men som ändå av någon anledning - hur de nu kom fram till det - var fullkomligt övertygade om att allmänläkaren och obducenten var skyldiga.”

Handduken kom på tal. Den som påträffades intill säckarna med Catrine da Costas kvarlevor med hårstrån som borde ha DNA-testats mot exempelvis vävnad från den polske slaktaren. (Se inlägg JAN OLSSONS VITTNESMÅL - UNDERVISNING PÅ HÖG NIVÅ och TVÅ KVINNOR I ATTUNDA TINGSRÄTT)

Leif GW Persson: ”Men den där beskrivningen av vad man hittar på handduken, den är tyvärr lika lite sann som allt annat Borgnäs vräker ur sig! Alltså på handduken hittade man hårstrån från Catrine da Costa, plus åtminstone två andra personer, manliga personer. Man hittade inga spår efter vare sig Allgén eller obducenten. Och de var de första som begärde att de skulle bli jämförda med de spår som hade säkrats. Det är fortfarande ett mysterium vilka de här manliga lämningarna på handduken, vilka de kommer ifrån. Men så mycket är i alla fall klart, att det kommer inte från vare sig Allgén eller Härm.”

Lars Borgnäs: ”Fortfarande - frånvaron av DNA kan ju inte rimligen fria den personen.”

Leif GW Persson: ”Nej, men närvaron av andra personers DNA borde få även dig att tänka efter!”

Den pensionerade chefsåklagaren Anders Helin som åtalade de båda läkarna hade talat med Janne Josefsson per telefon några timmar före sändning. Han ansåg att läkarna bör beredas omprövning eller resning.

Anders Helin: ”Det vore inte fel! Det har gått en lång tid. Det har framkommit nya omständigheter. Så varför inte en prövning? Är det så, att de inte har styckat kroppen ska de ha en ordentlig kompensation för det. Det är en fullkomlig självklarhet!”

”Detta säger alltså åklagaren”, sammanfattade Janne Josefsson.

Även justitiekanslern Göran Lambertz ansåg att läkarna bör få resning.

Men logik och rationella argument bet inte på Lars Borgnäs.

Han fick mig att minnas den sedelärande historien om Kärringen mot strömmen. Hon och hennes gubbe grälade om ifall det heter att skräddaren klipper eller skär till ett plagg. Klipper! sa kärringen. Skär! sa gubben. Grälet fortsatte medan de gick vägen fram mot byn. Då råkade kärringen falla över bron i ån. Så ivrig var hon att ha rätt att hon glömde att rädda sig. Det sista man såg av kärringen innan strömmen drog ned henne var två fingrar som klippte i luften.

/Rigmor