Attundadomarnas dom vore som ett skämt, om det inte låg en så fruktansvärd makt där bakom. Överheten befäster det dubbla justitiemord, som kunniga människor påtalat i åratal. Domarna konstaterar visserligen att statens tjänstemän har begått 27 fel. Men de skyller på fotfolket: poliser ska ha gjort fel och möjligtvis åklagare Andes Helin. De trettio domare som haft den verkliga makten över fallet, på dem sätts ingen prick! Vidare konstateras i domen att läkarna har lidit skada. Men de ”måste visa att felen eller försumligheterna, antingen var för sig eller tillsammans, har orsakat skada eller i vart fall bidragit till den" (min kurisivering). På radio hörde jag eftermiddagen den 18 februari rättens ordförande Sten Falkner med lite taggig röst förtydliga sig:
- Det är alltid bekymret att övertyga en objektiv domstol om att "så här är det".
Den ”objektiva domstol” han talar om är han själv flankerad av kollegorna Anders Erlman och Birgitta Widebäck. Han sa också:
- Vi har hört tjugo vittnen som ärligt talat inte har gett särskilt mycket för läkarnas del.
Har Sten Falkner och jag befunnit oss i samma rättssal?
Det fattas något i vårt rättsväsende. Det som saknas är den ena av rättvisans vågskålar.
Makt i ska i demokratiska samhällen balanseras av en motvikt.
Nu är det middagsdags men snart ska jag återkomma och berätta om vår saknade motvikt.
/Rigmor
.jpg)
.jpg)
Inlägg
