EN AMATÖR OM DOMEN

Har tillbringat några dagar med att lusläsa domen från Attunda tingsrätt. Kanslispråk och spridda grammatikfel... Sammanblandningar av personliga och possessiva pronomen, dubbla participer – ”hade kunnat lagts ut” (hu!) - och syftningsfel. Vem kallade detta en välskriven dom? Nå, strunt i grammatiken, det finns annat som är betydligt värre. Jag kommer till det, men låt mig börja med ett ”Freudian slip”. I referatet av Nils Wiklunds vittnesmål står det:

"Det uppdrag Frank Lindblad hade fått från polisen var inte att bedöma om något var "rimligt" utan att bedöma om barnet kunde ha varit vittne till en styckning. Uppdraget i sig är värt att begrunda. Vem som helst kan ha varit skyldig till vad som helst."

Vittne till vad som helst var vad Nils Wiklund sa! Men den Kafkaartade meningen: "Vem som helst kan ha varit skyldig till vad som helst" skulle kunna tjäna som motto för varenda rättegång Thomas Allgén och Teet Härm tvingats genomlida!

Lite senare i denna tragiska text skrattar jag till: det rör sig nu om ett referat av vad förhörsledaren Per-Åke Larsson berättat!

"Han kan inte i detalj redogöra för hur han reagerade när han i ett förhör läste att barnet, enligt Christina Allgén, skulle ha sagt att de varit ute på Kallholmen eller någon annanstans utanför staden ute i naturen och att pappa och Tomt hade lagt henne eller Catrine på grillen; möjligen tyckte han att man fick mer "kött på benen" och att det tydde på att man låg rätt i utredningen."

Mer kött på benen när mamman eller Catrine lagts på grillen... Hur makabert kan det bli? För jag antar att referenten menar mamman trots att henne i meningen ovan syftar på barnet? Det kanske inte är så viktigt vem som ligger på grillen i denna fantastiska berättelse? Det tyder hur som helst på att man ligger rätt i utredningen?

Vissa paragrafer läser jag flera gånger utan att begripa dem. Kanske beror det på min okunnighet i juridik, kanske är jag verkligen salig Dumbom. Detta är ett sådant stycke:

- Om det vore utrett att Catrine da Costa var i livet efter pingsthelgen så kunde hon naturligtvis inte ha styckats under den helgen.

Enkelt! Det förstår alla. Men fortsättningen:

- I sin prövning behövde kammarrätten dock aldrig gå in på frågan om när styckningen skedde. Frågan var endast om dessa personer hade gjort sig skyldiga till styckning eller inte?

VA? Jag trodde NÄR var en väsentlig fråga eftersom läkarna varken skulle haft TID eller TILLFÄLLE till någon styckning efter pingsthelgen då Catrine da Costa enligt flera vittnesmål var i livet. Jag trodde också att frågan VAR betydde något. Efter pingsten var ju rättsläkarstationen bemannad, och det var där åklagaren påstod att styckningen ägt rum. Vad är det jag missar? Betyder plats och tidpunkt ingenting? Kan man utpekas för styckning i ett lufttomt rum? Hände det kanske på Blåkulla?

Många duktiga journalister har redan skrivit om det skandalösa i att de fel och försummelser som begåtts och erkänts av Staten inte anses ha ett orsakssammanhang med den skada de båda läkarna lidit. Det är ungefär som om man skulle hitta kroppen av en människa som både skjutits och knivhuggits och kanske sparkats i huvudet. Det går inte att med säkerhet fastslå vilken av alla skador som lett till döden. Men de sammanlagda skadorna har gjort det eftersom personen de fakto är död. Det bortser man från här, slingrar sig undan ansvar med den ständigt upprepade formuleringen att ”det påstådda felet inte ensamt kan grunda någon rätt till skadestånd.”

Attunda tingsrätt anser inte att det var fel eller försummelse av Stockholms tingsrätt att utpeka de båda läkarna som likstyckare. Man skriver:

- Tingsrätten vill därutöver tillägga att en prövning av mordåtalet, som bevisläget var, uppenbarligen förutsatte att det kunde anses klarlagt att Thomas Allgén och Teet Härm hade styckat Catrine da Costas kropp. Endast om detta kunde konstateras var det möjligt att göra prövningen av själva åtalet. Stockholms tingsrätts dom är således logiskt uppbyggd.

Här måste jag erkänna att det snurrar i huvudet på mig. 1) Bevisläget? Det fanns ju inga bevis, bara en del tossiga indicier som pekade åt olika håll. 2) Om jag skriver om texten på enkel svenska, så som jag uppfattar den, skulle den lyda så här: Om läkarna inte har styckat kroppen kan man inte pröva åtalet för mord. Men Stockholms tingsrätt prövar mordåtalet. Alltså kan det anses klarlagt att läkarna har styckat kroppen. Stockholms tingsrätts dom är logiskt uppbyggd.

Har jag uppfattat det rätt? Eller har jag blivit helt galen?

Domarna i Attunda tillägger: ”Men domskälen hade, som bedömningen av åtalet för mord kom att bli, naturligtvis kunnat utformas på ett mindre utpekande sätt vad gäller styckningen av kroppen.”

Ett mindre utpekande sätt? Vad betyder det? Att de bara borde anklagats för att ha skurit av den stackars da Costa någon enstaka kroppsdel?

Attunda tingsrätts dom har kommenterats utförligt i pressen. Domarna anser inte att kärandena kunnat visa ”att felen eller försumligheterna, antingen var för sig eller tillsammans, har orsakat dem skada eller i vart fall bidragit till den.” Det är bedrövligt att höra! Måtte det oberoende rättsrevisionsverk som Rigmor efterlyser en dag bli verklighet.

/ Marianne