Juridik och psykologi har blivit mitt spår här. Det är också temat för ett seminarium vid Uppsala universitet den 19 april. Prominenta yrkesmänniskor och engagerade medborgare möts inom ramen för Rättsstatens Vänner, en stiftelse grundad av professor Anders Agell. Så här ser programmet ut:
RÄTTSSÄKERHET I VÅGSKÅLEN
Juridiken och psykologin
Frågor om rättssäkerhet och hur oskyldiga skall undgå att dömas har följt rättsskipningen i alla tider. Försöken att stärka rättssäkerheten har varit många, men en svårbemästrad faktor har varit att rätten handhavs av människor. Dessa kan vara utsatta för en mängd olika psykologiska faktorer som påverkar deras ställningstaganden och beslutsfattande.
Att sådana faktorer kan ha betydelse vid bedömning vid vittnesbevisning är känt, men mindre uppmärksamhet har ägnats åt beslutsfattarna själva, hur de påverkas och vika psykologiska kunskaper de har. Studierna är få om hur domare, åklagare och advokater påverkas av yttre omständigheter, som samhällsdebatt och förhärskande uppfattningar, miljöfaktorer, som arbetsbörda och ekonomiska restriktioner, och personliga egenskaper, som sympatier och aversioner.
Frågor av det här slaget har aktualiserats i flera uppmärksammade rättsprocesser, av vilka från mer eller mindre sen tid kan nämnas målen angående Thomas Quick och styckmordsfallet rörande Catrine da Costa.
På senare tid har steg tagits i syfte att stärka rättssäkerheten. Här kan nämnas Justitiekanslerns rättssäkerhetsprojekt och rapport Felaktigt dömda samt de av justitieministern tillsatta utredningarna om resningsförfarandet i brottsmål och om domstolarnas och domarnas integritet och självständighet. De kan måhända leda till en uppstramning. Men nya lagregler kan inte bidra med hela lösningen.
Det mänskliga beslutsfattandet, dess styrka i möjligheter till hänsynstagande och brister i naturliga begränsningar i förmåga och insikter, kan emellertid kanske till någon del påverkas av en öppen debatt om rättsväsendet och dess funktionssätt.
För att bidra till belysningen av psykologiska faktorer och deras betydelse i rättsskipningen arrangerar Stiftelsens Rättsstatens Vänner ett seminarium och paneldebatt med rättslig och psykologisk expertis.
Stiftelsens Rättsstatens Vänner skapades av professor Anders Agell. Den har till uppgift att belysa förhållanden som har betydelse för rättssäkerheten i samhället.
Seminarium och paneldebatt i Uppsaladen 19 april 2010. Deltagande är gratis, anmälan till stiftelsens sekreterare (070 – 735 62 78 eller ewa@waites.se)
Moderator vid seminariet blir Peter Nobel, jur. dr., fd DO, fd expert i FN:s kommitté mot rasdiskriminering.
Seminariets tema presenteras av Brita Sundberg-Weitman, jur. dr. f.d. hovättslagman, Thérèse Juel, journalist, Thomas Wettergren, samhällsdebattör och jag, läkare och psykoterapeut.
Panelens deltagare håller var sitt anförande. Stig Centerwall, advokat, Minna Gräns, docent i processrätt, Germund Hesslow, professor i neuropsykologi, Johan Munch justitieråd, Nils Wiklund, docent i rättspsykologi.
Sedan följer debatt och reflektioner under drygt tre timmar med paus för lunch.
* * *
I programmet här ovan nämns "målen angående Thomas Quick och styckmordsfallet rörande Catrine da Costa".
"Läkarna utsatta för rent justitiemord" löd rubriken på professor Anders Agells artikel, DN Debatt, 24 november 2003. ”Quick begår ’justitiesjälvmord’” var rubrik på psykiatern Ulf Åsgårds artikel i Svenska Dagbladet 14 december 2008. Men vad har dessa båda rättsärenden gemensamt förutom att sakkunniga hävdar att det rör sig om justitiemord?
En gemensam nämnare framgår av åklagare Anders Helins och åklagare Christer van der Kwasts gärningsbeskrivningar i åtalen. Bådas respektive åtal bygger på terapimyten om bortträngda minnen som vissa terapeuter sade sig kunna återuppväcka. Grundelement i denna tankefigur var rituella övergrepp, styckmord, kannibalism, nedgrävda likdelar. Enligt den tidens teori hade incest och kärlekslöshet i tidig barndom - som vuxna inte själva märkt eller kunde minnas - gjort "överlevarna" till terapipatienter, terapeuter och i värsta fall till seriemördare. De verkliga offren för våldtäktsmän och för brutala män som lever dubbelliv hördes sällan i denna yra.
De gruvliga gärningsbeskrivningar som de båda läkarna misstänktes för i da Costafallet liknar de berättelser som en tungt drogad psykiatrisk patient på Säter hittade på. Sture Bergwalls psykolog Birgitta Ståhle höll ibland Hanna Olssons bok, Catrine och rättvisan i handen under terapisessionerna, "som en pastor håller i Bibeln". Där fanns förlagan till Seriemördaren med stort S. Författaren Hanna Olsson var visserligen varken psykiater, psykolog eller sexolog utan socialsekreterare. Men med stor inlevelse citerade hon läsefrukter ur en artikel med fallbeskrivningar om seriemördare i engelska fängelser.
En sansad läkare, Göran Källberg, återkom till Säter och upptäckte 2001 att Sture Bergwall bibringats svår narkomanisjukdom i vården. Doktorn trappade ut preparaten, patienten nyktrade till, slutade erkänna mord och återtog sitt riktiga namn. Jag har kallat Sture Bergwall för rättsväsendets och rättspsykiatrins ofrivillige wallraffare. Etablissemanget som på 1990-talet färdades högt i overkligheten runt Quick vill nu få den nyktre Sture Bergwall att hålla tyst eller eller få oss att inte tro på vad han har att berätta. När Sture Bergwall tog tillbaka sina falska erkännanden gjordes han till en syndabock av dem som tidigare burit fram hans och sina egna tokigheter.
Tankeepidemins drottning i vårt land var inte Hanna Olsson eller någon annan ledare i kvinnorörelsen med könskriget. Nej, det var psykoanalytikern Margit Norell, en doldis för de icke invigda. Hon hade redan på 1960-talet blivit utesluten ur Psykoanalytiska föreningen i Stockholm på inrådan av sin egen läranalytiker, dr Gösta Harding. Den karismatiska prästfrun startade då raskt en ny psykoanalytisk förening, den "holistiska". Med tiden kom hon dock på kant även med sina vänner där. Men hon fann alltid nya anhängare som blev trollbunda, beundrande, beroende. Jag känner igen mönstret. Så där överskattad var Marie-Louise von Franz, vår idol i den krets av jungianer som jag tillhörde i Zürich på 1980 - 1990-talen. En bok om seriemördare är på gång av psykologiprofessorn Sven Åke Christianson. Han var en av Margit Norells adepter. Ska bli intressant att se om professorn fått distans till sin ampra guru.
För fem år sedan skrev Peter Kadhammar en uppföljande artikel om da Costafallet: ”Anders Helin säger att allt i målet hängde ihop - incesten, styckningen, mordet. Det gick inte att separera en misstanke från de andra.” (AB 2005-05-14) Var det månne Margit Norells trollspö som vispade i tidsandan och kom det att snurra till ända bort till synapserna i Anders Helins huvud? Margit Norells inflytande bidrog starkt till att Thomas Quick blev heltokig, vilket gjorde myndighetspersoner halvtokiga och journalister lika halvtokiga. Till Norge spred sig samma tokighet. Folk hängde vid läpparna på den drogade Thomas Quick som vore han ett orakel. På ett sluddrigt ord från Quick tog myndigheter i Oslo beslut om att till enorma kostnader tömma en en sjö. Man undersökte bottensedimenten ned till tiotusen år gamla lager. Vad sökte man efter? Man sökte efter det som inte kunde finnas på botten - flickan Therese utskurna ögon! Hade några ögonbulber kastats i den sjön så hade de varit uppätna av fiskar eller upplösta som annat biologiskt material i vatten. Så tokiga blev vi under tankeepidemins dagar.
Trots att inga ögon hittades i sjön dömdes Thomas Quick för mord på Therese. Det har visat sig att Sture Bergwall har alibi för den kväll flickan försvann. Det har visat sig att polisen visste detta, att papperen gömdes undan för domstolen. Det har också visat sig att benbitarna, "de mänskliga kvarlevorna" av Therese, som professor Leif GW Persson gissade var benbitar av grillad fläskkotlett inte ens var ben. Domaren som dömde i Theresemålet var med på SVT Debatt igår. Han heter Lennart Furufors och ser alltid glad och snäll ut.
SVT-reportern frågade:
- Kan man lita på svenska rättsväsendet?
- Absolut! svarade domare Furufors.
- Jag skulle inte uttrycka mig så kategoriskt, sa Hannes Råstam (en av mina hjältar).
Hannes såg inte lika obekymrad ut som domaren.
- Det hindrar inte att rättsväsendet ska granskas, tillade domaren oförändrat glad.
Min kommentar:
- Rättsrevisionsverk är vad vi behöver.
Återkommer till bloggen under helgdagarna men nu är det hög tid att göra påskfint här.
Glad påsk önskas alla!
/Rigmor
.jpg)
.jpg)
Inlägg
