Onsdagsmorgonen den 24 maj 1989 lyste solen och Stockholms alla lönnar och lindar var nyutslagna. Jag promenerade till Brygghuset på Norrtullsgatan. Där skulle utredningen Horor är inte ”horor” presenteras (FoU-rapport nr 99, Socialtjänsten, 1989). Jag kände mig uppåt och hedrad. Gunnel Andersson-Collin, som jag aldrig träffat, hade ringt och bjudit in mig. Hon hade skickat mig rapporten i förväg och sagt att mina frågor och kommenterar vore välkomna.
- Vi vill att olika perspektiv kommer fram i debatten, sa hon.
Genom åren hade jag mött patienter som på flera sätt var indragna i prostitution. Kvinnor och homosexuella killar som prostituerat sig hade anförtrott sig åt mig. Några hade behövt min hjälp. Flera var drogberoende. Jag hade talat med gifta män som i hemlighet köpte sex. Utifrån deras berättelser hade jag frågor att ställa.
Hamburgerssalen visade sig vara smockfull av folk. Jag såg kvinnor, kvinnor kvinnor. Inte visste jag att så många kvinnor jobbade med de prostituerade! Sorlet lät som havsbrus i storm. Livgivande. Jag tog plats långt fram.
Gunnel Andersson-Collin introducerade sin studie. Hennes handledare Lars-Christer Hydén talade om en ny undersökning rörande män som var prostitutionskunder. Historikern Gunilla Johansson föreläste om Stockholms prostituerade kvinnor i slutet av 1800-talet. Socialtjänstens arbete med prostituerade i city presenterades. Allt var intressant och jag ställde en och annan fråga efter föredragen.
Mitt under en föreläsning stegade en medelålders kvinna fram längs gången. Hon smällde hårt med klackarna och såg sträng ut. Oväntat svängde kvinnan av och stannade där jag satt. Hon böjde sig fram och sa på skarpen åt mig att hålla tyst, inte ta tid med saker jag inte förstod mig på.
Det var min första direktkontakt med ett fenomen som på 1980- och 90-talen kallades kvinnorörelsens vrede. Det skrevs böcker och hölls seminarier med titeln ”Kvinnors vrede”. Det ansågs vara konstruktivt med arga kvinnor de här åren.
I pausen förklarade en bekant att kvinnan som haft sitt utbrott mot mig var psykoterapeuten Eva Hedlund. Hon var expert på sexmissbruk och på män som våldtar och misshandlar kvinnor.
När föreläsningarna var avklarade blev det debattstund och larmet bröt ut. Jag har kvar anteckningarna av vad som sades.
En kvinna hade publikens högljudda medhåll. Hon presenterade sig som Hanna Olsson och gick till hård attack mot Gunnel Andersson-Collins utredning.
- De prostituerade är OFFER!! ropade hon och känslorna kokade i den fullpackade salen.
- Det har skrivits i en tidning, fortsatte Hanna Olsson, om en kvinna som sålde sex för att tjäna ihop till en egen häst!
Folket ryade. De ropade i munnen på varandra mot Gunnel på podiet:
- Du polemiserar mot något utan att säga mot VAD!!
- Du har en obearbetad syn på prostitution!!
Någon skrek om ”horan som gestalt i motsats till modern!” Man såg på Gunnel Andersson-Collin att hon inte väntat sig ett sådant tumult. Inte hennes handledare heller. Han krympte liksom ihop.
- Du driver tesen att prostitution är ett yrke, ett näringsfång med en kunskap!!
- Du förutsätter att man kan skilja på kropp och själ, stänga av sin upplevelse!!
Ord som återkom i ropen var: "avstängning", "avskärmning", "icke-deltagande".
Från läktaren hördes en mansröst. Jag vände mig om och såg en mörkhårig, storväxt man som såg bra ut. Han var polis och jobbade med de prostituerade i city. Hans ord vann bifall ur folkhavet. Han var den ende man jag upptäckte förutom den bleknade handledaren på podiet.
Fyra saker gick upp för mig denna försommardag.
- att det här med ”horor” och prostitution hade blivit STORT för en hel rörelse av kvinnor.
- att vad än Hanna Olsson ropade ut verkade vara grejen som taggade kvinnorna.
- att jag inte riktigt var med i matchen. Vilket perspektiv, vilka erfarenheter var grunden för dessa kvinnors engagemang och upphetsning?
- att stämningen i denna rörelse var hög som på en rockkonsert, ett fotbollsderby, ett väckelsemöte. Men kvinnornas ansikten såg inte hänförda ut utan arga. Man hörde ordet krig.
Detta var första gången jag lade märke till Hanna Olsson och det kan ha varit första gången jag hörde ordet könskrig.
/Rigmor
.jpg)
.jpg)
Inlägg
