ÅKLAGARENS ÅNGER

Kan justitiemord ske i Sverige utan att statens ämbetsmän begått fel eller försummelser?

Det lät som att dåvarande justitiekanslern Göran Lambertz menade det när da Costafallet diskuterades i Debatt SVT, den 25 september 2008. Men om justitiemord kan ske i Sverige utan att statens ämbetsmän begått fel och försummelser är svenska rättsväsendet ur funktion. Vi vet idag att under 1980- och 1990-talen väckte ett antal åklagare åtal och några domstolar fällde domar grundade på story telling utan teknisk bevisning eller trovärdiga vittnen.

”Då kan vad som helst hända”, säger professorn i kriminologi, Leif GW Persson apropå åtta vansinniga åtal och morddomar i fallet Quick.

Att vad som helst kan hända betyder att polisen kan knacka på din dörr, på mina anhörigas dörr eller på min dörr. Man blir gripen. Man förs till häktet. Man blir inlåst. Man kan bli utsatt för förhör under så brutala och förnedrande former som när poliser och åklagare förhörde Teet Härm och Thomas Allgén.

När juldagsmorgon glimmar 2009, med snö i tallkronorna utanför fönstret, vaknade jag med ett ryck ur en mardröm. 

Jag drömmer att jag vaknar i ett rum utan fönster med väggar av vitkalkat ojämnt murbruk. Två män kommer in. De är väl läkare? Jag får för mig att den ene är ryss. Han börjar förhöra mig. ”Jag var här med anledning av da Costafallet", säger jag. "Marianne och jag skriver om rättegången."  Jag är deras fånge. Vad tänker de göra? Deras inställning är kall, ironisk.  Jag är maktlös och vågar inte ens fråga.

Vaknar.

"Någon måste ha förtalat Josef K, ty utan att ha gjort något ont häktades han en morgon", så börjar Franz Kafkas Processen.

Kontrasten kunde i mitt fall inte vara större än mellan mardröm och vakenvärld. Kvällen innan glittrade granen, barnaögon glänste. Hela släkten fick plats i vårt hem och tomten kom med klappar. När barn och vuxna lekte med presenterna knäckte jag nötter med Sabina, min systerdotter. Hon hade ny frisyr och apropå det, hos frissan hade hon läst en intervju. Det jag fick höra kan ha gett upphov till min dröm:

Anders Daleus, en man i reklambranschen berättade hur polisen en dag knackat på hans dörr. Anders fördes bort, blev inlåst på häktet, misstänkt för att ha skjutit greve Piper och hans gravida hustru. Anders hade alibi, han hade suttit i sammanträde under skottdramat. Men på Internet spreds informationen att han hade försökt mörda ett grevepar i Gamla stan.

Anders Daleus släpptes så småningom ut med sin chock.

Jag vaknade upp och kunde skaka av mig drömmens obehag.

Men Teet Härm, Thomas Allgén och deras anhöriga blev inte väckta ur mardrömmen. Dag för dag, månad för månad, år efter år har vem som helst lastat på läkarna allt ont som terapimyten innehöll - våld, perverst sex, incest, styckmord, kannibalism och ritualer. Ju längre bespottelsen pågick dess mer oberörbara blev syndabockarna.

Christina Allgén, Jovan Rajs, Frank Lindblad, Anders Helin, Hanna Olsson, Lars Borgnäs har hela tiden haft möjlighet att hoppa av. De kunde ha vänt sig till polisen eller direkt till Teet Härm och Thomas Allgén för att säga: ”Hur kan jag gottgöra? Jag blev smittad av en tankeepidemi. Jag rycktes med men har besinnat mig. Ångrar mig. Vill ta konsekvenserna.”

Till vilken instans ska man då anmäla sitt misstag? Det finns väl en motsvarighet inom rättsväsendet till sjukvårdens Lex Maria? 

Nej, det finns ingen motsvarande anmälningsplikt i rättsväsendet när man upptäcker sina felhandlingar. Vilket betyder ett inbyggt systemfel eftersom det är mänskligt att göra fel. Ett rättsväsende måste ha reglerande mekanismer för mänskliga fel och människors ånger.

Av dem jag räknat upp har endast förre chefsåklagaren Anders Helin talat som en återtågshjälte i offentligheten.

I en filmad intervju 1999 förklarade åklagaren i styckmålet att hans åtal var felaktigt. Anders Helins förklaring var att han hade förlitat sig på oriktiga utlåtanden från de sakkunniga.  När han säger att man borde ha ifrågasatt "de här barnpsykologerna", då handlar det om Frank Lindblad och Margareta Erixon. Och "den där rättsmedicinska expertisen" som brast i "professionell integritet" var rättsläkaren Jovan Rajs. Anders Helin ser ledsen ut i närbild när han säger: 

”Det finns all anledning att ifrågasätta de här barnpsykologernas ursprungliga bedömning. Och det var väl med de här experterna - eller vad vi ska kalla dem - som med den där rättsmedicinska expertisen. Man får förutsätta att de har en professionell integritet. Vi får acceptera att de [läkarna] var oskyldiga till mordet.”

http://www.youtube.com/watch?v=wt36qnb0T0k&NR=1

/Rigmor