MAMMAN - UTNYTTJAS OCH UTNYTTJAR?

”Här har vi en kvinna som har vänt ut och in på sin tragiska byk för hela svenska folket. Då kan man tänka sig, att här är en människa som är fullständigt krossad av sina och barnets upplevelser. Att hon viskande skulle ta sig fram… Istället fick vi se en soloshow, där hon vältrade sig i olika beskrivningar. Det tog aldrig slut… Åklagaren kunde inte få stopp på henne… Det fanns ingen trovärdighet i det som kvinnan sa… Hon gav intryck av att vara - inte stabil… Jag märkte under pausen att en eller flera journalister kände henne.”  / Olle Andersson, vittnesmål under ed i Attunda

Reportern Olle Andersson hade intrycket att Christina Allgén inte var i psykisk balans vid rättegångarna 1988. I mitt yrke är det väsentligt att identifiera inslag av vanföreställning, hörsägen eller hittepå för att kunna hjälpa en patient eller klient. Skulle jag i stunden vara ”snäll”, tro på och hålla med en person med paranoida vanföreställningar då skulle jag på sikt skada honom eller henne. Läkare och psykoterapeuter ska ha inlevelse, empati och kunna hålla emot. I en psykisk svacka kan mardrömsfantasier sammanblandas med intryck utifrån. Då behövs hjälp till lugn och förankring i verkligheten. En hypotes är att Christina Allgén 1984-85 var psykiskt skör och sökte stöd hos betrodda yrkesmänniskor. Vad hände om dessa underblåste hennes fantasier?  Om de underblåste med samma iver som betrodda yrkesmänniskor några år senare skulle underblåsa Thomas Quicks skenande fantasier?

Christina Allgén låg 1984-85 i skilsmässa. Hon befann sig i kris och transition mellan två livskapitel. Hon befarade vårdnadstvist om parets enda barn. Runt henne slöt ett mäktigt nätverk upp. Där ingick starka personligheter som rättsläkaren Jovan Rajs, barnpsykiatern Frank Lindblad, barnpsykologen Margareta Erixon, socialsekreteraren Hanna Olsson, juristen Christian Diesen,  journalister och företrädare inom kvinnorörelser. Christina Allgén hade själv vädjat till dem att ta ställning och backa upp hennes berättelse om barnet, läkarna och styckmordet. Hennes berättelse var terapimyten som redan låg på mångas läppar, stod att läsa i tidningar och fanns i böcker sedan markis de Sades dagar. Män i kåpor möts i skymundan för att skända kvinnor och barn. Styckmord, kannibalism och nedgrävda likdelar.

Frågan är om mamman blev utnyttjad liksom hon utnyttjade andra i en kretsgång som blev allt svårare för någon att hoppa av. Man drev och drevs mot ett gemensamt mål: att få läkarna fällda för styckmord. För papper på domen skulle förjaga tvivlen på att man gjort annat än rätt, rätt, rätt.

Hur får man annars tyst på samvetets röst, när rösten säger att man är i färd med att begå ett fruktansvärt brott, med att förstöra livet för två medmänniskor och för deras anhöriga? Ett sätt är att trappa upp larmet. Det handlar inte längre om en ängslig kvinna i skilsmässa som är rädd att dela på vården av ett gemensamt barn. Nej, det handlar om mord, poliser, rättegångar, om att avslöja onda, perversa män, om krig, könskrig, könsmakt, klasskamp och rikspolitik!

Med enkla verktyg som rättspsykologin ställer till förfogande gör jag en snabbvariant till utsagepsykologisk realitetsanalys av mammans berättelse:

1. Är berättelsen homogen - stämmer innehåll, tid, plats, deltagare för olika delar av berättelsen?

Nej. Mammans berättelse svävar utanför tid och rum. Hon har inga uppgifter om när, hur, var eller med vilka men anser sig ändå säker på att Thomas Allgén och Teet Härm har ägnat sig åt gruppsex, med ritualer i kåpor, sadism, styckmord, nedgrävning av likdelar i hennes svärföräldrars rabatt.

2. Uttrycker mamman känsloupplevelser som är adekvata i den situationen?

Nej. Hon framförde sitt vittnesmål i ett sinnestillstånd som på läkarspråk förr hette la belle indifférence. Det vill säga brist på adekvata känslor hos en person som berättar om så alarmerande symtom eller trauma att de fått henne att söka läkarvård eller polishjälp.

3. Präglas berättelsen av mammans kompetens och unika egenskaper?

Nej. Mamman la en spridd vandringssägen i sitt lilla barns mun. Inga inspelade utsagor av barnet bekräftar mammans berättelse. Ett barn i den åldern skulle inte heller förstå eller kunna återge vad som mamman påstod sig ha tolkat fram.

4. Var det god kvalité på detaljer i utsagan?

Nej. De detaljer mamman angav ingick i vandringssägnen. Intet i mammans utsaga kunde verifieras när kriminalkommissarie Jan Olsson gjorde husrannsakan hos Thomas Allgén i hans hem, på hans arbetsplats, i hans boende i Alingsås eller när polisen grävde efter likdelar i rabatter vid hans föräldrars skärgårdsställe.

5. Finns det komplikationer eller oförutsedda störningar i mammans utsaga om styckmordet?

Nej.

6. Finns det citerande från samtal i mammans utsaga om styckmordet?

Nej.

7. Får mamman infall och plötsliga ihågkomster av detaljer i utsagan om styckmordet?

Nej.

 

Slutsats: min enkla utsagepsykologiska realitetsanalys tyder på att mammans utsaga var en konstruerad berättelse.

Christina Allgén sköts fram som nätverkets frontperson när en terapimyt som svävat över världen i pleromat blev förverkligad i vårt land. Det skedde genom domskälet om en preskriberad styckning sommaren 1988.  Sedan var det klart och nätverket slöt sig om Christina Allgén. Hon bytte namn och försvann med dottern in i trävirket. Stockholm är inte stort. Hon och jag har gemensamma bekanta. Många vet var Thomas och Christina Allgéns dotter växte upp som en trevlig flicka med bästis, grannar och klasskamrater i stan.

Christina Allgén var på 1980- och 90-talet långt ifrån ensam om att berätta historien om två läkare som ägnade sig åt ”rituella övergrepp” och styckmord. Men det var hon ensam som drog in Thomas Allgén i styckmordsfallet. Det var hon som länkade berättelser om Teet Härm till Thomas Allgén och styckmordet Det blev också hennes berättelse, lagd i barnets mun, som blev grund för åklagarens åtal mot läkarna.

Har Christina Allgén samvete och normal empati? Eller hade hon ett emotionellt funktionshinder? Blev hon i en tid av svaghet försatt i ett läge som hon sedan inte kunnat ta sig ur? Utan utväg tvungen att bygga vidare på en livslögn? Och än värre: Har hon och nätverket runt henne bibringat flickan Allgén samma livslögn?

Vad sa egentligen barnet på mammans inspelade många band? De som lyssnat på banden - poliser, åklagare, försvarsadvokater -  ryckte på axlarna. Barnet sa ingenting som bekräftade åklagarens gärningsbeskrivning. Den enklaste förklaringen till att ett barn inte berättar om misstänkta sexuella övergrepp - eller för den delen om styckmord - är att barnet inte har något att avslöja. Under terapimytens tidevarv hette det att "man skall tro på barn" och att "barn inte ljuger om sånt". Men när barnet inte hade något att berätta, då skulle man utgå från att barnet ljuger. Kan sådan inställning vara integritetskränkande och förvirrande för barn? Kan vuxna då förvränga ett barns verklighetsuppfattning?

I Löfgrens & Petris dramadokumentär spelas delar av mammans band upp. Det gör ont att lyssna till detta antisamtal mellan mor och barn. Mamman insisterar, pressar på. Hon vill ju leverera bevis till åklagaren. Flickan svarar, får värja sig, brister i desperat gråt. Jag skriver ut vad som sägs och ger er länken.* Lyssna själva!

Mamman: Var det bara Tomt och pappa som var farbröder där? Vad var det för tanter?

Barnet: Jag fick lukta.

Mamman: Vad fick du lukta på?

Barnet: Bibbarsmuts.

Mamman: Bibbarsmutsen? Hur luktade den?

Barnet: Som en tomat.

Mamman: Vanligt, som en tomat?

Forts:

Mamman: Varför måste du skava nu…? Varför känns det så…

Barnet: Jag skavar inte.

Mamman: Du gjorde det, jag såg det.

Barnet: NEJ, NEJ, NEJ! [skrikgråter]

Mamman: Jo…

Barnet: NEJ, NEJ! [skrikgråter]

Mamman: [gör något tyst med barnet]

Barnet: Nej, bort med dig! [skrikgråter]

Mamman: Tyckte du att det var otäcka bilder som Margareta [barnpsykologen] visade för dig idag?

Barnet: Aj, aj, neeej, aj, aaaj!

Mamman: Det hjälps inte, Margareta och jag, fastän vi visade dig de här bilderna så är det bara bilder.

Barnet: NEEEEJ AJ! [gråter]

Mamman:  Jo, och vi kan vakta dig i alla fall …

Barnet: NEJ! Bort med dig! [gråter]

/Rigmor

* http://www.youtube.com/watch?v=a19h9wnGXpk&feature=related

Ur Styckmordet - berättelsen om en rättsskandal, en film av Claes JB Löfgren och Kristian Petri.