Efter Attundadomen var jag nedslagen. Då råkade jag se Mårten Schultz i en teveintervju tillsammans med Carl-Johan Vahlén, den ene av läkarnas advokater. Mårten Schultz är jurist som skrivit doktorsavhandling om just skadestånd. Han är en vaken man med rockig hårklippning och självironi. En akademiker som gillar att kommunicera med allmänheten. Läs hans blogg så märker ni! Schultz nämnde att han hoppades domen skulle överklagas då rättsfallet är ”akademiskt intressant”.
Jag hade ett vitt töcken i hjärnan av besvikelse och frustration. Mårten Schultz ord kom dimman att lätta. Hans inställning påminde om något min vän Sten-Ove sagt. Han drabbades av en tumörsjukdom och måste förutom sjukdomen genomlida plågsamma behandlingar.
- Jag valde att se hela processen som något intressant, säger Sten-Ove.
Intresset för förändringarna inom Sten-Ove själv gav honom en distans till smärtorna, till utmattningen och till otursödet att vara drabbad av sjukdom. Det hör till saken att Sten-Ove är en skrivande människa. Jag har märkt hur jaget hos en del författare liksom kan dubbleras i en livskris. Mitt i kaos kan ett klartänkt skrivarjag registrera den egna smärtan och förvirringen.
Jag beslöt att ta intryck av Mårten Schultz akademiska hållning och av Sten-Oves livsfilosofi. Inte förlamas av medkänsla, inte brännas ut i upprördhet.
Men jag, Rigmor, är väl inte personligen drabbad av Attundadomen?
Nej, givetvis inte som de båda läkarna och inte som av en kroppslig sjukdom.
Men ändå. Attundadomen berör alla i Sverige. Domen ryckte av mig något värdefullt och existentiellt: tilliten till institutionerna i det samhälle jag tillhör, där jag har min uppväxt, där jag arbetar, där mina barn och barnbarn lever.
Den morgon jag hastade till Attunda skrev jag om Sveriges sociala kapital, DET SOCIALA KAPITALET - DOMEN FALLER, i forskarna Robert Putnam och Bo Rothsteins perspektiv. Socialt kapital är summan av den tillit som människor i en grupp eller samhälle har för varandra. När det sociala kapitalet faller sönder utbryter två samhällssjukdomar: korruption och segregation. Kan människor inte längre lita på varandra och på institutionerna blir det rationellt att själv sko sig. En social fälla slår igen. Var och en tänker på sig. Folk segregerar till egna kretsar och grupper. Det blir ett vi-mot-dom-samhälle. Man anpassar sig och agerar så att det korrupta systemet fortgår. Den som försöker gå emot strömmen och vara hederlig i ett korrupt system förlorar på saken och ses därtill som en tjallare av andra.
Därför ska varje generation värna om förtroendet i samhället och dess institutioner. Börjar myndigheter bete sig som en överhet, inte som våra tjänstemän, då ska vi reagera! Systemfel ska uppmärksammas, kritiseras och korrigeras.
Det har visat sig att inte bara Marianne och jag, utan svenska folket i stort uttrycker förlust av tillit för rättsväsendet efter Attundadomen. Man uppfattar inte domen som rättvis. Man tycker domarna beter sig som en elit, där de skyddar varandra. Hellre än att erkänna egna och kollegors fel har de tre domarna och JK:s representant än en gång trampat på de krossade läkarna.
Men detta blev en nog en gång för mycket.
Vi är fjorton personer som skrev en artikel i Svenska Dagbladet den dag domen föll: ”Sverige behöver en justitiemordskommission”. Jag lägger in texten med våra namn här ovan.
Sjuttionio kommentarer från läsare kan ses på SvD.se. En överväldigande majoritet är irriterade över Attundadomen. Det klart läkarna skulle ha fått skadestånd för sina förstörda liv. Domarna håller varandra om ryggen. Signaturen Carl anser att ”svenska rättsväsendet är som en sekt”. Signaturen nja menar att det finns familjer där medlemmar varit jurister ”i högre instanser sedan 1800-talet”. Signaturerna null, Roffe, Rasp talar om korruption inom rättsväsendet.
Folket är inte ensamt om att ha tappat förtroende för rättsväsendet:
”Det här var på den tiden som två falska vittnen gällde som fullt bevis, som August Strindberg sammanfattade saken för mer än hundra år sedan” skriver professor Leif GW Persson. ”En tid där vissa av oss ibland fortfarande tvingas leva, eftersom goda delar av vår domarkår tyvärr tycks sakna det mått av kritiskt tänkande som krävs för att de skall kunna klara av sitt jobb.” (Expressen 2010-02-21)
”Fel och fel igen”, blev rubrik på DN:s ledare: ”Staten kan inte ställa större beviskrav på andra än sig själv. Därför bör de styckmordsfriade, men styckningsutpekade, läkarna få skadestånd.” (2010-02-19)
I SvD intervjuades författaren Per Lindeberg: ”Den slutsats man kan dra är att man inte kan ha något förtroende för det svenska rättsväsendet, en organisation som låter polisen utreda ett brott på det här sättet.” (SvD 2010-02-19)
I Expressen är kriminaljournalisten och krönikören Lars Lindström lika tydlig: ”27 fel räcker inte. Ju mer jag läser desto starkare blir min övertygelse att inte ens 139 fel hade varit nog. Inte ens tusen fel och försummelser hade räckt för att övertyga tingsrätten om att läkarna ska ha skadestånd.” (2010-02-18)
Aftonbladets OisÍn Cantwell (vackert namn, som en keltisk bard i en dikt av Yeats) skrev: ”Kanske är det dags för våra politiker att börja fundera på hur många fel som egentligen behövs för att få rätt mot staten. 139? 500? Eller är det en rimligare lag som behövs?” (2010-02-19)
I SvD sa professor Leif GW Persson före domen: ”Jag är övertygad om att ingen av dem dödat Catrine da Costa, de har sannolikt inte ens träffat henne, knappt varandra. Ändå tror jag inte att de kommer att få skadestånd. Det här handlar mer om hur rättsapparaten ska rädda ansiktet” (SvD 2010-02-17)
I Expressen efter domen sa Leif GW: ”… under de drygt tjugo år som följer har trettiotalet domare suttit till doms över allmänläkaren och obducenten. Trettiotalet domare, vars förmåga till tankeskärpa och objektivitet inte på minsta vis skiljer dem från de vanliga drängarna på rättvisans verkstadsgolv.
Högbrynta, nog så malliga, ignoranta till övermått, drivna av en gemensam idé om att denna sak inte handlar om två enskilda människors rätt till rättvisa utan om att skydda den maktapparat som de själva tillhör.” (2010-02-21)
I Dagens Juridik skrev professor em Bill W. Dufwa ”Åtskilliga invändningar kan riktas mot domstolens sätt att tillämpa såväl vårdslöshetsbedömningen men framför allt också i frågan om orsakssambandet mellan vårdslöshet och den skada som tillfogats läkarna.” (2010-02-18)
I Dagens Juridik skrev författaren Per Lindeberg: ”Det är troligt att många som följt utvecklingen i da Costafallet kommer att betrakta rättegången i Attunda tingsrätt som manipulerad. […] Jag hoppas att det finns krafter utanför det juridiska kamaraderiet som till slut kan bryta motståndet mot att granska denna historiska rättsskandal och att det finns redaktioner som nu tar rättsrötan i da Costafallet på allvar. Denna sak angår inte enbart läkarna, den angår oss alla." (2010-02-20)
I Dagens Juridik förutspår jur dr Mårten Schultz att målet kan bli ”en skadeståndsrättslig klassiker”. ”Domen är proppfull med fakta och bevisning. Men förhållandevis tom på juridik. Det övertygar inte. Kvar står vi med den stora fråga som riskerar att gå förlorad i analysen av beviskrav och enskilda fall av felbedömningar: Hur kan staten begå 27 konstaterade, icke-preskriberade, fel mot två personer vars liv förstörs och ändå undgå ansvar?” (2010-02-23)
Jag återkommer till Mårten Schultz artikel.
/Rigmor
.jpg)
.jpg)
Inlägg
