Skadeståndet kallas ”vakthunden” eller ”ombudsmannen” i internationell juridisk facklitteratur, berättar Bill W. Dufwa, professor em i försäkringsrätt. Jag hörde Bill Dufwa föreläsa om skadestånd som en väg för läkarna att få upprättelse vid ett seminarium på Läkaresällskapet för flera år sedan. Efter Attundadomen skriver Bill Dufwa i Dagens juridik hur skadeståndet blivit ”människans sista medel för att i offentlighetens ljus rentvå sig själv”. Det sker en rättslig prövning vid sidan av det njugga resningsinstitutet. I en skadeståndsrättegång måste allting tas om från början.
Det är vad vi lyssnat till i Attunda rättssal – alllting från början. Raden av vittnen, som omskrivits i media, som citerats av Per Lindeberg, som filmats i dokumentärer, de kom, de satte sig i vittnesstolen med ryggen mot oss, svor eden och berättade. Andra bekanta ansikten kom men stannade bland oss på åhörarplats. För mig som har starka minnen från sommar och höst 1984 blev Attundarättegången som en tidsmaskin.
Det är lugnande att läsa att professor Bill Dufwa, liksom vi andra, ställer sig frågande till de tre domarnas dom. De anser att polis och domstolspersonal visserligen har begått tjugosju fel, de konstaterar att läkarna har lidit skada. Men att dessa fel orsakat skadan – just det tycker de tre domarna inte är bevisat. Lägg märke till ordet "tycker". För domarna har i snygga välskrivna analyser lindat in sitt subjektiva tyckande. Och med det avgörs domen.
Bill Dufwa påminner i artikeln om något viktigt: Att det ödesdigra domskälet 1988, om påstådd styckning som inte gick att överklaga, och som Leif GW Persson kallar en björnsax, den anteckningen svarade 1988 väl mot den svenska allmänhetens reaktioner. ”Jag minns min egen reaktion”, skriver Bill Dufwa och jag reagerade då som han: ”Jaså, de friades. Men domstolen hade plockat in en anteckning som måste ge läkarna bekymmer. De kom i alla fall inte undan! Skönt!
När jag senare tagit del av framlidne professor Anders Agells undersökningar i ärendet ändrade jag fullständigt uppfattning.”
Det bör diskuteras, avslutar Bill Dufwa, om man i lag ska förbjuda anteckningar av domskäl, så som gjordes av tingsrätten i juni 1988.
http://www.dagensjuridik.se/sv/Artiklar/2010/02/Anteckningar-i-brottmalsdomar/
/ Rigmor
.jpg)
.jpg)
Inlägg
