Teet Härm är en stillsam man, stillsam och vänlig, och hans ord skakar mig ända in i märgen. Jag undrar hur det är möjligt att han någonsin kunnat ses som ett monster. Hela denna historia är som en ond saga där trollen förvänt synen på människorna. Måtte de nu, sent omsider, få synen och vettet tillbaka!
- Jag anser mig inte ha något liv idag, svarar Teet på en fråga om hur hans liv förändrats efter de anklagelser som staplats på varandra under åren: ett mord, flera mord, andra absurda anklagelser som han aldrig fått möjlighet att bemöta.
- Man drar sig undan. Undviker folk. Man kan aldrig öppet säga vem man är. Man kan inte framföra sina åsikter. Man är stämplad och stigmatiserad.
Teet Härm utsattes flera gånger för vandalisering, men saklig som han är säger han att han inte kan bevisa att det berodde på anklagelserna mot honom. Däremot ringde man en dag från kriminalen för att berätta att han stod under mordhot.
- Då förändrades mitt liv verkligen drastiskt. Jag kunde inte längre ha en öppen adress. Sekretesskyddet var på den tiden inte särskilt utbyggt. Det fanns massor av luckor och tiden gick åt till att ta reda på hur man lever under de omständigheterna. Jag känner starkt för misshandlade kvinnor som måste leva på det sättet, tillägger han.
Det är typiskt för Teet så som jag lärt känna honom under dessa få dagar. Han tänker på andra. När han till exempel talar om Jovan Rajs - som angav honom och som verkligen bidragit till att förstöra hans liv - är han generös. Han berättar att de hade en god relation. ”Jag var nog den ende som kunde samarbeta med honom. Men han var min mentor och min handledare. Allt som jag kan har jag lärt mig av honom.”
Redan från 1982 när hans första hustru tog livet av sig kunde Teet Härm läsa av en förändring i människors sätt mot honom. Det gjordes fyra olika utredningar om hennes död, och samtliga kom fram till att det rörde sig om självmord. Ingen talade med Teet om detta – all info kom genom massmedia! Den rekonstruktion av självmordet som skedde i november 1985 blev speciellt plågsam. Gamla känslor revs upp, Teet utsattes för nya polisförhör. Allt han sagt tidigare ifrågasattes än en gång.
- I samma veva fick jag veta att mitt förordnande inte skulle förlängas. Jag var arbetslös. Jag kände mig våldtagen in på bara kroppen och bestämde mig för att ta mitt liv.
Teet tog en överdos metadon. Medicinen hade han kvar efter att ha vårdat en anhörig i hemmet. Han hade tänkt lämna in den till apoteket för destruktion. Det var tidigt på morgonen och Teet hade lagt sig att dö i ett rum bredvid sovrummet. Men hans son som nästan var nyfödd vaknade och skrek och väckte sambon Margareta. Hon fann Teet medvetslös och ringde efter ambulans. I ambulansen fick han hjärtstillestånd, och när han var på väg in till Danderyds sjukhus hade hans kropp redan börjat kallna.
- Heroiska återupplivningsförsök ledde till att jag sitter här idag.
- Fick du några men? frågar advokat Kajsa Blomgren.
- Det var mycket som blev utslaget. Framför allt min hörsel. Till att börja med insåg jag inte vad en nedsatt hörsel innebär. Men som svårt hörselskadad går det inte att leva normalt. Det finns också många nevrologiska skador. Jag kan till exempel inte känna skillnad på varmt och kallt, så jag bränner mig ofta.
Teet Härm lever på en minimal sjukpension. I samband med utredningen fick han genomgå en liten sinnesundersökning. Ingen av utredarna ansåg att han skulle kunna ha begått något av de brott han anklagades för.
Inte bara Teet själv utan också hans föräldrar har drabbats. Hans mamma arbetade på rikspolisstyrelsen. En dag kom en kriminalkommissarie upp till henne och sa:
- Din son sitter uppe på taket.
Hon trodde först att han menade att Teet var i tjänst vid häktet. Men kommissarien fortsatte:
- Han är misstänkt för mord. Det tar bara en vecka, så kommer erkännandet.
Men erkännandet kom aldrig, eftersom Teet Härm liksom Thomas Allgén var oskyldig.
- Min mamma fick packa ihop sina pinaler och lämna sitt arbete omgående. Efter en tids sjukskrivning blev hon omplacerad. Min far som varit mycket aktiv i akademiska sammanhang utsattes, om inte för en regelrätt utfrysning, så ändå för ett kännbart avståndstagande. Man lät honom veta att man ”visste vem hans son var”.
- Hur jag mår idag? Idag har allting tagits från mig. Det finns ingen som lyssnar på mig. Men jag försöker hjälpa andra som råkat illa ut inom rättsväsendet. Det är vad jag gör för att hålla hjärnan i trim.
Rigmor kommer att skriva om Thomas Allgéns vittnesmål. Vi var båda lika drabbade när vi idag hade hört läkarna berätta. Och jag tänker: om man inte lyssnar till dem nu, om man inte tror dem, om de inte vinner den här processen, då kommer jag aldrig mer att ha minsta förtroende för det svenska rättsväsendet.
/ Marianne
.jpg)
.jpg)
Inlägg
