Man kan inte hylla Jovan Rajs och Frank Lindblad som "återtågets hjältar". Fast när Jovan Rajs säger: "Catrine da Costa blev mördad, men jag vet inte vem som mördade henne" går det stick i stäv med hans tidigare utpekande av Teet Härm som skyldig. Det är trots allt ett rejält steg tillbaka. Och när Frank Lindblad väljer att betona att han aldrig gjorde något annat än en rimlighetsbedömning av Barnets berättelse och att det mycket väl kan ha funnits andra stressmoment i barnets liv - som till exempel den pågående skilsmässan mellan föräldrarna - känns det som om han helst ville tassa ut bakvägen. Intressant är också att han aldrig hört mammans bandinspelningar med barnet och att han samtalade med Jovan Rajs, Anders Helin och Christina Allgén före utredningen, med mamman c:a fem gånger.
Advokat Vahlén avslutar med att fråga:
- Om omgivningen ägnar stor uppmärksamhet åt ett barns underliv och stjärt, kan det påverka barnet?
- Ja, det är klart att det kan det, svarar Frank Lindblad.
/ Marianne