F.d. chefsåklagare Anders Helin har kallats som vittne, både av käranden och svaranden. Det blir Statens representant, f.d.chefsrådmannen Ingvar Gunnarsson som börjar. Helin redogör först för sin yrkesmässiga bakgrund och för hur åklagarmyndigheten var organiserad på 80-talet. Anders Helin tog över da Costafallet hösten 1987.
- Varför vet jag inte. Det blev väl lottat på min tjänst.
Det visar sig under det fortsatta förhöret att Helins minne fungerar utomordentligt väl när han så önskar men att han vid andra tillfällen drabbas av svårartade minnesförluster. T.ex. gällande att han tidigare sagt att han inte skulle ha gått till åtal om det varit känt att hårstråna på den handduk som påträffats nära sopsäckarna med Catrine da Costas kvarlevor inte härrörde från läkarna. (Däremot fanns där hårstrån från Catrine). Helin kan inte minnas att han uttalat sig på det sättet – fastän det citerats i pressen.
- De vrängde väl till det. Men jag kan inte utesluta möjligheten att jag skulle fattat ett sådant beslut.
Gunnarssons frågor kommer ofta efter långa ledande ingresser, vilket advokat Carl-Johan Vahlén påpekar och får gehör för hos domaren. Men Gunnarsson menar att ingresserna också tjänar till att informera åhörarna om bakgrunden. Domaren svarar:
- Jag tror nog att åhörarna i den här salen är ovanligt väl insatta i fallet.
Det kan man lugnt säga. Här sitter Per Lindeberg, författare till Döden är en man, journalister som följt fallet i decennier, jurister och vänner och då och då representanter för de feminister som varit speciellt aktiva i förföljelsen av läkarna. De dyker upp när något vittne – som Helin - kan tänkas stå på deras sida. Här finns också en mystisk blond dam i page som kommer varje dag men som tiger som muren om någon försöker få veta vem hon är. Det har hon all rätt till, men när Eva Tures från TT dyker upp är det tydligt att hon funnit en bundsförvant.
- Vad grundades åtalet för incest på? undrar Gunnarsson.
- På Barnets berättelse, på mammans utsagor, på den barnpsykiatriska utredningen och på dagispersonalens iakttagelser.
Barnets berättelse och mammans fantasier saknade enligt rättspsykiatern Tomas Eriksson all trovärdighet.
- Om Frank Lindblad ansåg att man kunde dra några slutsatser utifrån dem hade han helt enkelt fel, sa han vid sitt förhör. (Se Rigmors inlägg: TOMAS ERIKSSON: mamman var suggererad...)
Intressant är också docent Nils Wiklunds kommentar att Frank Lindblad inte har någon utbildning för att uttala sig om barnets upplevelser. Wiklund påpekade att Lindblad alltid kommer fram till samma sak, vem han än utreder: att det är rimligt att tro att ett övergrepp har skett.
- Lindblad fick i uppdrag av polisen att utröna om barnet KAN ha varit vittne till en styckning. Vem som helst KAN ha varit vittne till vad som helst.
Dagispersonalens iakttagelser (tolkade som tecken på incest) hade redan då Helin gick till åtal tillbakavisats av fyra kompetenta läkare som undersökt barnet.
En komplikation i Ingvar Gunnarssons förhör med Anders Helin är att Gunnarsson tidigare tagit tillbaka stora delar av sin sakframställan. Det gör att vissa av hans frågor får ställas men inte senare åberopas. Jag är inte helt säker på vilka frågor det gäller.
När Gunnarsson kommer in på vittneskonfrontationerna med fotohandlarparet som Anders Helin var med på får han åter en anmärkning för sina ledande ingresser. Domaren uppmanar honom att ställa rakare frågor. Nästa fråga om konfrontationerna lyder:
- Gjorde ni så gott ni kunde?
För första gången under hela rättegången kommer ett spontant skratt från de flesta i salen. Det är utan illvilja, och Anders Helin redogör för konfrontationerna som han tyckte gått korrekt till. (Jfr mitt inlägg SKRATT OCH TÅRAR)
Efter lunch är det advokaternas tur. Det är nu Anders Helin börjar få märkligt dåligt minne. En intressant episod är när Helin tillfrågas om han minns det tillfälle då Christina Allgén förhördes under ed 1988 och påstod att stora belopp försvunnit från Thomas Allgéns konto. Hon menade att han blivit utsatt för utpressning. Det minns Helin över huvud taget inte – trots att det var något som också omedelbart läckte ut i pressen. Inte heller har han något minne av en konfrontation med Thomas Allgéns pappa.
Så här berättade pappan, den 85-årige överläkaren Lars-Göran Allgén om samma händelse.
- Jag hämtade Thomas senaste deklaration med tillhörande redovisning och besökte honom i häktet för att höra hur det förhöll sig. Inga stora uttag hade skett. Efter en stund kom Anders Helin och ryckte handlingarna ur våra händer. Därefter hörde vi inget mer om den saken.
Vahlén: Hur kom det sig att ni ändrade datum för den förmodade gärningen från den 9:e till den 11:e juni?
- Det dök upp ett vittne som vi hade hört tidigare och som berättat att Catrine övernattat hos honom natten till den 10:e.
- Arkitekt Ankers?
- Ja.
- När fick du det vittnesmålet?
- När rättegången hade börjat.
- När fick du veta att några personer hade sett Catrine efter pingst?
- Det fick jag veta för någon månad sedan, svarade Helin.
(Curiouser and curiouser, cried Alice...)
Helin får en fråga om hur han uppfattar Rajs tillförlitlighet och svarar att den var stor, att det fanns en tyngd i det han sa.
- Delar du Rajs slutsats att tidpunkten för gärningen inte gick att fastställa?
- Ja.
- Delar du Rajs slutsats att dödsorsaken inte gick att fastställa?
- Ja.
- Delar du Rajs slutsats att gärningen riskerade att upprepas?
- Det har jag ingen uppfattning om.
- Har du någon uppfattning om när säckarna har placerats ut?
- Ja, annandag pingst.
- Har du någon teori om var kroppen förvarats den 9 -11 juni?
- På rättsläkarstationen i Solna.
Jag är inte den enda i salen som studsar vid svaret. Nyss levde Catrine i varje fall den 10:e juni.
- Hur skulle hon ha förvarats där?
- Det har jag ingen aning om.
- Hur skulle hon ha kommit dit?
- Det har jag ingen aning om. Med bil, antar jag.
- Har du någon uppfattning om hur gärningen skulle ha gått till den 11:e juni?
- Nej, det har jag ingen aning om.
- Fanns det någonting i det här fallet som var positivt för Thomas Allgén eller Teet Härm?
- Nej.
- Fanns det någonting i incestanklagelserna som var positivt för Thomas Allgén?
- Nej.
Advokat C-J Vahlén visade aldrig med en min vad han tänkte om förhöret. Men när han en stund senare kom nedför trappan med ett litet. litet leende på läpparna såg han ut som en katt som fått en stor, fet strömming serverad.
/ Marianne
.jpg)
.jpg)
Inlägg
