Jovan Rajs återkommer inte till tingsrätten på tisdagens eftermiddag för att lyssna till sina kollegor, professor Anders Eriksson och docent Peter Krantz. Detta var rättegångens sjätte dag.
Efter lunch hörs först professor Anders Eriksson, född 1951. Anders Eriksson är en smärt man i snygg kostym, med grått välklippt hår och gedigna meriter: Rättsläkare sedan 1977, verksam vid Umeå universitetsklinik sedan 1980, chef där i 20 år, professor i rättsmedicin 1998, (adjungerad sedan 1992) vid Umeå universitet. Han är medlem av Socialstyrelsens Rättsliga råd, har arbetat i USA en längre tid, samt i England, Estland, Thailand.
Anders Eriksson förklarar att vid Rättsmedicinalverket arbetar han med undersökning av döda människor. På universitet arbetar han med forskning och undervisning.
Advokat Kajsa Blomgren säger att Anders Eriksson är van att höras i brottsmål men kanske inte i tvistemål som detta. Vilken är rättsläkarens roll vid polisutredningar?
Anders Eriksson förklarar att Rättsmedicinalverket, RMV, har utarbetat nya riktlinjer för hur rättsläkare ska skriva utlåtanden. Om jag fattar rätt har dessa nya riktlinjer kommit till som en reaktion på hur Jovan Rajs uttalat sig och skrivit obduktionsutlåtanden i da Costafallet och Osmo Vallofallet.
- Vi ska fungera som sakkunniga på vetenskaplig grund, säger Anders Eriksson.
Kajsa Blomgren: Är det rättsläkarens uppgift att göra gärningsmannaprofiler?
- Absolut inte. Inte heller på 80-talet var det så. Aldrig.
På förmiddagen har Jovan Rajs fått samma fråga. Han svarade tvärtom:
- Ja, [att göra en gärningsmannaprofil] kan vara rättsläkarens uppgift. Det är en bred speciliatet.
Kajsa Blomgren frågar Anders Eriksson om jävsregler för rättsläkare.
Anders Eriksson nämner ”delikatessjäv”, om en rättsläkare skulle undersöka en släkting, vän eller bekant.
- Är det vanligt att man gör ytterligare utredningar utöver sitt obduktionsutlåtande?
- Vanligt är det inte men det förekommer.
Kajsa Blomgren diskuterar de sex rättsläkarnas utlåtande om da Costafallet: Ni tar upp 7 punkter?
- Vår slutsats är att man inte kan fastställa dödsorsaken. Ingen dödande skada, dödande sjukdom, dödande förgiftning i de kroppsdelar som hittades. När en människa har styckats föregås styckningen oftast av ett mord. Men det finns även exempel på att människor styckats utan att vara mördade.
- Dödstidpunkten: När det gått mer än ett dygn och särskilt när kroppen börjar visa tecken på förruttnelse - då är dödstidpunkten extremt svår att fastställa. Då brukar man använda entomologi, kunskapen om insekters utveckling, och botanik, kunskapen om den växtlighet som växer in under kroppen på marken. Här har man inte gjort någon entomologisk undersökning. När kroppsdelar läggs i plastsäckar - förlångsammas förruttnelseprocessen. Från Tyskland rapporterades ett fall där relativt välbevarade kroppsdelar hade legat två år i plastsäck.
Anders Eriksson förklarar att Catrine da Costas kroppsdelar påträffades i plastsäckar i två omgångar. Men trots att kroppsdelarna hittades med tidsintervall så framgår det inte om de delar som påträffades senare var mer förruttnade.
Kajsa Blomgren frågar vad Anders Eriksson anser om att styckmetoden enligt Jovan Rajs utlåtande tyder på att en obducent utfört dådet.
- Ja, vad ska jag säga… Jag skulle vilja klargöra – rättsläkare lär sig ALDRIG att stycka människor. En professionell styckare är slaktare.
- Men ortopeder som utför amputationer?
Anders Eriksson uttrycker med emfas att varken kirurger eller rättsläkare har någon som helst vana att stycka kroppar!
- Hur många personer har styckat Catrine da Costas kropp?
- Det finns inget sätt, inget erfarenhetsbaserat, inget vetenskapligt stöd för att säga hur många som deltagit i styckningen av Catrine da Costas kropp. Att det skulle ha varit två stycken är en bisarr slutsats som Jovan Rajs har dragit. Delningen av da Costas kropp har skett på lite olika sätt; om verktyget är en kniv är det enklast att dela genom leder. Om styckverktyget är en såg är det enklast att gå genom ben. I det här fallet har man delat genom grova bendelar, längst ned på ena lårbenet, längst upp på andra lårbenet. Enligt min uppfattning finns det inget i det här som är ”skickligt” utfört (vilket Jovan Rajs påstått).
- Vad gärningsmannen tänkte när han gjorde det här ligger utanför vad vi kan veta. Man brukar skilja mellan offensivt (aggressivt) beteende när gärningsmannen skär bort exempelvis ansikte eller könsdelar. Defensiv styckning görs för att underlätta att bli av med kroppen, som vid koffertmord. I det här fallet handlar det om defensiv styckning men också med angrepp på könsdelar och bröst.
Anders Eriksson redogör sedan för hur sex disputerade specialister undertecknat utlåtandet om fallet da Costa med alla vetenskapliga referenser. Man har sedan skickat detta utlåtande till samtliga disputerade rättsmedicinare i Sverige och till samtliga professorer i rättsmedicin i de nordiska länderna. En överväldigande majoritet av dessa ställde sig bakom utlåtandet. Ett fåtal ville inte bli inblandade eller har inte avhörts. ”Slutsatsen blir”, säger Anders Eriksson lugnt, ”att våra påståenden är helt okontroversiella inom specialiteten.”
Kajsa Blomgren: När det gäller att hjälpa polisen med gärningsmannaprofil – finns det olika skolor där?
- Det är en missuppfattning. Den ’skolan’ [som delar Jovan Rajs uppfattning] finns inte bland övriga. När vi 2003 fastställde rättsläkarens roll klargjordes det.
Ingvar Gunnarsson/JK frågar: Hur har det gått till när ni sex skrev det här utlåtandet? Har en av er hållit i pennan?
- Jag är huvudskribent, jag har fört datorn. Med mail och telefonledes har utlåtandet jobbats fram som man gör vid ett vetenskapligt arbete. Vi har inte träffats utan kommunicerat på distans. Det är formuleringsfrågor som vi diskuterat. Innehållet har varit okontroversiellt.
Hur är det när man inte har tillgång till den styckade kroppen, enbart beskrivningar och bilder?
- Vi har även haft tillgång till den samlade vetenskapliga litteraturen. Vi rättsläkare ska presentera ett underlag för domstolen. Då är A och O att man dokumenterar med skisser, fotografiskt, röntenbilder. Den dokumentationen ska vara vederhäftig så att man i efterhand kan visa – fullödigt och mer än fullödigt. Vi gör en överdokumentation, eftersom vi inte vet vilka frågor och utredningar som kommer att göras senare. Det här utlåtandet är fullödigt. Det hade inte blivit säkrare om man hade haft tillgång till kroppsdelar.
Där avslutas förhöret. Anders Eriksson frågar om det är i sin ordning att han stannar för att lyssna på sin kollega, docent Peter Krantz, som ska vittna. Det går givetvis bra.
Därefter hörs docent Peter Krantz.
Peter Krantz, också han född 1951, redogör för sin yrkeskarriär. Han är överläkare vid Rättsmedicinalverkets enhet i Lund, blev specialist i rättsmedicin 1981, docent 1987, är medlem av Socialstyrelsens vetenskapliga råd sedan 2006 och ordförande i Svensk rättsmedicinsk förening. Meriterna kan vara fler men min hand hejdas när Peter Krantz nämner Lund. Där var Gerhard Voigt professor i rättsmedicin. Han hör till dem som fick sitt liv tragiskt präglat av Catrine da Costa-fallet.*
Peter Krantz ser vältränad ut, är klädd i snygg tweedkavaj och utstrålar en trygghet som i mina öron förstärks av att hans vårdade skånska.
Advokat Carl Johan Vahlén ställer i stort samma frågor till Peter Krantz som ställdes till Anders Eriksson.
Rättsläkarens roll?
- Den är att vara sakkunnig för rättsväsendet. Tolka medicinska fynd för dem som utreder ett brott.
- Finns det olika skolor om rättsläkarens roll?
- Nej, i Nordeuropa har vi en likartad syn.
- Kan det ingå i rättsläkarens uppdrag att göra en gärningsmannaprofil?
- Nej.
- Har rättsläkare egna fotolab?
- Ibland.
-Vilken var dödsorsaken vid Catrine da Costas död?
- Vi är av den uppfattningen att dödsorsaken inte går att fastställa. Det saknas väsentliga kroppsdelar.
- Dödssättet?
- Stark misstanke om mord eller dråp. Men alla vet att det finns undantag. Dödstidpunkten svår att fastställa. Det finns inga bra medicinska data att jämföra med omgivningen. Tyngd? Nedkyld? Värme? Tidpunkter? Etcetera.
När advokat Carl Johan Vahlén frågar Peter Krantz om styckningsskadorna i Catrine da Costas kropp hettar det till. Jovan Rajs skrev i sitt utlåtande att Catrine da Costa blivit styckad av en gärningsman med kunskap i obduktionsteknik. Peter Krantz fastslår med kraft:
- Att läkare skulle vara duktiga att stycka – det är stötande!
Han förklarar att han jagar på fritiden men att vare sig jakt eller läkaryrket har något med styckning av en människa att göra.
Advokaten frågar: Kan man dra slutsats om antal personer vid styckningen?
Peter Krantz svarar: Det är samma konstiga resonemang [från Rajs utlåtande]. Det går inte att säga.
- Vilket är gärningsmannens syfte med styckningen?
- Vid passiv styckning vill gärningsmannen bli av med kroppen. Vid offensiv styckning mutilerar gärningsmannen kroppen av andra skäl. Här är det blandat – inslag av det ena och det andra
- Hur ofta gör ni först ett utlåtande och sedan ytterligare ett?
- Det händer att det kommer fram fullständigt nya omständigheter. Men då är det specifikt.
- Fördel eller nackdel om man vägt kroppsdelarna?
- Principiellt vore det en fördel om man vägt säckarna.
Ingvar Gunnarsson/JK ställer en slutlig fråga: Ni har successivt kommit fram till en konsensus som gäller inom ert yrke?
- Vi har använt oss av den sammanställda vetenskapliga litteratur som finns. den vetenskapliga säkerheten i dessa artiklar är var för sig inte särskilt hög. Men det ligger i sakens natur. Styckmord är något ovanligt.
/Rigmor
*Ur Stämningsansökan 2007-04-02 av ombudet professor Anders Agell: ”Professor Gerhard Voigt, den äldste ledamoten av Rättsliga rådet, vilket enhälligt underkänt Rajs påståenden, var kallad att vittna på begäran av Teet Härms ombud, advokaten Aronsson. Voigt hade emellertid blivit utsatt för häftiga angrepp i pressen med falska påståenden att han varit nazist. Chefsåklagaren Helin, som ju inte hade med legitimationsfrågan att göra, förklarade till och med att Voigt borde avgå ur Rättsliga rådet. Detta påstående, stort uppslaget särskilt i Sydsvenska Dagbladet, härrörde från Jovan Rajs, som i olika sammanhang gärna hänvisat till sin judiska härkomst. Till följd av angreppen i pressen på hans person begärde Gerhard Voigt – som själv bevittnat politiska processer i Östtyskland med utkommenderade demonstranter på gatorna – att få slippa att uppträda som sakkunnigt vittne inför kammarrätten, när nu de seder som han en gång kunnat lämna tycktes återupplivade i hans nya hemland.”
.jpg)
.jpg)
Inlägg
