KAOS ÄR GRANNE MED GUD

Rättsläkarna Anders Eriksson och Peter Krantz uttrycker sig samlat och sakligt. Kontrasten är uppenbar till Jovan Rajs emotionella beteende. Han har några timmar tidigare givit prov på arrogans och på sina beryktade vredesutbrott. Arrogant blev Jovan Rajs när först advokaten och sedan JK bad honom sammanfatta sitt svar på det utlåtande om da Costafallet som utfärdades av sex rättsläkare i Rättsliga rådet. Rajs vägrade: 

- Det får du läsa!

Advokat Kajsa Blomgren: 1988 kom ett utlåtande från Rättsliga rådet. Vad tycker du om det utlåtandet?

- Det står där, det står i mitt utlåtande. Jag tycker samma idag. Jag är ingen datamaskin!

- Jag ställer om frågan, säger advokaten, oförändrat vänlig. Sammanfatta kort vad du anser om Rättsliga rådets utlåtande 1988!

- Rättsliga rådet har jag i princip inte … Ni ska inte förvänta er av mig att jag ska …

- Höll du med Rättsliga rådet?

- Nej!

Jovan Rajs vrede bröt fram när Kajsa Blomgren läste upp ett avsnitt ur hans självbiografi. Han påstår där att Teet Härm är en dubbelnatur, en Dr Jekyll och Mr Hyde. Jovan Rajs avbröt advokatens läsning med ett ilsket rop:

- Inga citat! Ska du läsa får du läsa upp hela kapitlet! Det här är inte Moskva 1936!!

Moskva 1936? Jag tänker på Arthur Koestlers roman Natt klockan tolv på dagen. På hans berättelser om kommunismens terror i Sovjet på 1930-talet i självbiografierna Pil i det blå och Den osynliga skriften. Vad har skenrättegångar i Sovjetdiktaturen med skadeståndsrättegången på Gärdet att göra? 

Men sanningen är att även jag upplever hur atmosfären i rättssalen stundtals vibrerar av lågintensivt kaos. Jag tittar mot Anders Agells vän professor Holsten Fagerberg i rättssalen. När Holsten begravde Anders höll han sitt griftetal utifrån Erik Stagnelius dikt, Vän i förödelsens stund. Jag ska återkomma till Anders Agell och hans engagemang för de utpekade läkarnas sak och för Sveriges rättssystem. 

Vissa av Stagnelius verser är omöjliga att glömma. "Kaos är granne med Gud", citerade Holsten Fagerberg bland vänner runt Anders Agells bår: "För den oförvillade blicken erbjuder naturen två motsatta scenarier, det ena med storslagen skönhet och harmoni, det andra med katastrofer, olyckor, lidande och död.  De två scenarierna kan man också benämna kosmos och kaos. Motsvarande gäller ett människoliv. Där finns det inslag av båda. Kosmos i form av vänskap, lycka och kärlek. Kaos som lidande, sorg, sjukdom och död."

En tanke kommer för mig när jag betraktar Jovan Rajs sittande i vittnesstolen så nära Teet Härm och Thomas Allgén med Hanna Olsson i bänken snett bakom dem. Bildligt talat befinner sig kanske Jovan Rajs just då inför sin Yttersta dom. Farmor har tidigt bibringat mig samma kristna urberättelse som biskop Stagnelius inpräntade i sonen Eriks sinne. Enligt detta symbolspråk sitter den vi mobbat, gisslat, bespottat på Vår Herres högra sida för att döma, vare sig vi är levande eller döda. Jovan Rajs och hans vänner har denna tisdag stigit fram inför sina syndabockar, inför de två läkare som blev socialt dödade. Med sina ord har Jovan Rajs, Hanna Olsson, Lars Borgnäs och fler systematiskt mobbat, gisslat, bespottat och nära nog förintat Teet Härm och Thomas Allgén. Mina luftrör drar ihop sig i kramp och jag måste rusa ut ur salen mitt i förhöret. Tårar sköljer bort mascaran. Hostattacken med serienysningar vill aldrig ta slut. I förrummet sitter Aftonbladets fotograf Per-Olof Sännås som vanligt med sin kamera i soffan. Han betraktar mig undrande och medkännande. När vaktmästaren släpper in mig igen sätter jag mig på stolen vid dörren. Därifrån kunde jag röra vid alla när de lämnar salen. Jag vill inte se upp från mina anteckningar men hör Jovan Rajs hustrus skärrade röst. Jag ser silverringarna i  Hanna Olssons örsnibbar. Vi är kroppsligen intill varandra men våra respektive livsvägar har fört till oss till skilda tankevärldar.

Jovan Rajs ville hjälpa till att lösa en mordgåta. Istället kom hans insatser att hindra dess lösning. Inser han idag att han varit drivande i förstörelsen av de två läkarnas liv? Kan detta tegelhus vid Lidingövägen för honom faktiskt te sig skrämmande som Kreml på Stalins tid? Så massiva och taggiga är Jovan Rajs försvarsmekanismer att hans självbild söker skydd i storhet. Men då får man på köpet storhetens tvillingtanke, paranoian. Ändå - vi har denna dag hört Jovan Rajs säga: 

- Catrine da Costa är mördad. Vem som har mördat henne vet jag inte.

"Vem som har mördat henne vet jag inte." Med dessa ord stöter Jovan Rajs Hanna Olsson över en kant. Ska också hon nu backa och säga att hon inte vet vem som styckmördat Catrine? 

Därmed skulle Hanna Olsson erkänna sitt fruktansvärda övergrepp mot läkarna i boken Catrine och rättvisan. I så fall är Hanna Olsson beredd att ta konsekvenserna. Jag vore då den första att försvara henne. Men om Hanna Olsson väljer att i motsats till Jovan Rajs framhärda i förment synska avslöjanden om läkarnas gärningar och kvasipsykoanalys av deras känslolov? I så fall har Jovan Rajs i tisdags med dessa ord knuffat Hanna Olsson ut i kylan. Därute skulle i så fall en dominoeffekt starta som kan nå ända fram till Thomas Allgéns nu vuxna dotter. 

Jag vet inte om vi bevittnade Jovan Rajs frigörelse från den grupp som litat på hans ord även när han motsäger sig. Jovan Rajs och Hanna Olsson lämnade tingsrätten samtidigt. Jag vet inte om de sinsemellan slätade över sprickan mot avgrunden för att bibehålla sin samhörighet.

För tjugofem år sedan ansåg sig Jovan Rajs veta vem som mördat Catrine da Costa. Han utpekade då sin medarbetare Teet Härm och för en tid även dennes fästmö som styckmördare. I ett brev till Vincent Lange, chef för polisens tekniska rotel, skrev Jovan Rajs:

”Jag tror på kombinationen obduktionskniv + mejsel + hammare. Jag tror att [gärningsmannen] hade hjälp. Jag har ju alltid sagt att det rörde sig om antingen 1 person med 2 resp. flera tillhyggen eller om 2 personer: Vi vill alla glömma att Margareta är veterinärassistent. Dessutom slår jag vad om att styckningen var filmad samt att skallen finns redan preparerad någonstans hemma hos TH, eller på Rättsläkarstationen, eller ev. nedgrävd under THs gräsmatta där spreds i somras ett par lastbilar jord.”

Per Lindeberg, författare och vetenskapsjournalist, var den som minutiöst uppdagade det kaos som jäste bakom da Costafallets skyltfönster i media. Här redogör  Per Lindeberg för omständigheter hösten 1984 när Jovan Rajs bytte sida. När rättsöverläkaren gick från att vara en mentor till en förföljare mot Teet Härm:

http://www.mediemordet.com/jovan-rajs/

Kriminalkommissarien Pim Martinsson vittnade i måndags om hur hur Jovan Rajs obduktionsutlåtande om Catrine da Costas kropp kom att påverka polisens utredningsarbete. 

- Man borde ha utrett en polsk slaktare som tidigare var dömd för styckmord på flera människor. Man borde ha utrett den arkitekt som Catrine da Costa vilade ut hos och som sist såg henne i livet, menade Pim Martinsson.

Men i och med att Jovan Rajs hade skrivit i obduktionsutlåtandet att gärningsmannen arbetade med obduktioner blev ett antal möjliga gärningsmän bortprioriterade i utredningen.

- Det blev fel, sa Pim Martinsson.

/Rigmor