HANNA MED DOKTORSHATTEN

En nyckelmening i Hanna Olssons bok ”Catrine och rättvisan” (Carlssons 1990) är: ”Det man blundar för kan man inte handskas med”. Det är mycket Hanna Olsson blundat för när hon skrivit den boken! I princip allt som gick emot hennes förutfattade mening, grundad på en ideologi vars främsta ingredienser var ”män-är-djur”- feminism, klasshat och tro på förträngda minnen.

Hanna Olsson är utan tvivel en skicklig skribent. Själv tycker jag t.ex. att kapitlen som beskriver prostitutionen och synen på ”horan” förr och nu är utmärkta. Det är hennes specialområde, något hon kan och brinner för. Där har hon gjort en insats. Det är lätt att förstå att många som bara läst hennes skildring har ryckts med av hennes patos och trott på vartenda ord. Men tyvärr hör hon inte till dem som förutsättningslöst söker sanningen. Hon sorterar bort fakta som inte passar hennes tes.

Ett utdrag ur hennes artikel i DN (29.3.88), som hon själv med stolthet citerar i boken, illustrerar tesen ”män med makt skyddar varandra.”

Offret är en prostituerad kvinna och de två åtalade männen är läkare. Klass och könsfrågorna sätts här på sin spets. Män som yrkesmässigt tillhör en social elit misstänks för mord på en kvinna som har lägst rang i vårt samhälle. Detta faktum är det omöjligt att bortse ifrån i det här målet. Det finns med som en osynlig grund, både i hanterandet av målet och i diskussionen kring det.

Hanna Olsson utgår i sin bok från att de båda läkarna är skyldiga. Hon ger dem aldrig en chans. Hon sväljer – och säljer! - vilka amsagor som helst, från ”Barnets berättelse” till ”damen med hunden”, ”dagboksvittnet” och det förvirrade fotohandlarparet. Hon struntar fullständigt i att undersöka andra spår, män som fanns i Catrines telefonbok eller som berättat att de haft kontakt med henne vid den aktuella tiden. Läkarna som lustmördare motsvarade alltför väl en feministisk och socialistisk önskedröm. Det var oemotståndligt. Olsson gjorde en sammanfattning av den engelske rättspsykiatern Robert P. Britains beskrivning av ”den sadistiske mördaren” och försökte sedan pressa in Teet Härm och Thomas Allgén i den kostymen. Att svenska läkare i samband med den första rättegången utredde Härms och Allgéns personligheter och såg dem som normala och begåvade personer utan tendenser till våld kom Hanna Olsson också att använda som exempel på att maktens män skyddar varandra. Det föll henne inte in att det helt enkelt kunde vara en saklig professionell bedömning.

Haiti är såvitt jag vet det enda land i världen i vars lag det står skrivet att det är likställt med mord att beröva en människa hennes själ, att göra henne till en levande död: en zombie. Jag har ofta tänkt på det när jag följt det här fallet. Hanna Olsson har inte handgripligen utövat svart magi, men snudd på: hon har själv skapat de monster som hon velat visa upp och fördöma.

Att få sin personlighet kapad och förvanskad i offentlighetens ljus, att bli uthängd som DEN MAN INTE ÄR hör till det mest smärtsamma man kan råka ut för. Det är nästan omöjligt att senare bli fri från den bilden. Det är nästan omöjligt att försvara sig. Den smuts som kastats på en klibbar fast. Man är ”socialt död”. Man har blivit berövad en bit av sin själ. Monstermyten har spridits som en löpeld - i pressen och i människors hjärnor.

En sak jag förebrår feminismen och många andra ismer är att vara enögd. ”Män med makt skyddar varandra” är en enögd tes. ”MÄNNISKOR med makt skyddar varandra” passar bättre in som förklaring till varför det varit så fruktansvärt svårt för Teet Härm och Thomas Allgén att få resning i det här målet – eller ens att få DNA-tester gjorda på andra misstänkta personer.

Män och kvinnor som förföljt läkarna vill fortsätta att hålla dem nere. Som Rigmor sa: mänskliga syndabockar vill man inte ha tillbaka in i den gemensamma fållan. De vet för mycket. De har sett för mycket av sina förföljares sämsta och mest hänsynlösa sidor. Idag är Teet Härm och Thomas Allgén långtifrån själva några män med makt. De är i stället samhällets olycksbarn. (Läs gärna Anders Carlgrens blogg om deras omvända klassresa. (www.stadsholmen.blogspot.com)

I och med skadeståndsprocessen i Attunda har de i alla fall en liten chans till upprättelse. Men många av de forna förföljarna är inte intresserade av att rättvisa skipas. Hanna Olsson är en av dem som utövat makt och som nu tiger. För vad händer om läkarnas oskuld blir officiellt erkänd? Vad händer med Hanna Olsson? Med det egna anseendet? Med doktorshatten? Med helgonglorian?

/ Marianne