VARFÖR SÄGER DE INGET?

Finns det syndabockar så finns det också syndare. Men vilka var syndarna eller – med ett modernare ord – förövarna?
Det finns en okänd förövare som mördade och styckade Catrine da Costa. Han kommer aldrig att fällas därför att brottet idag är preskriberat, och han kommer sannolikt aldrig att hittas därför att ANDRA förövare, förövare som lät myten om två monstermän överskugga fakta och förnuft, hjälpte mördaren att komma undan.
Dessa andra var så många att det inte är överdrivet att tala om en modern häxhysteri. Det var män och kvinnor varav många räknas till landets intellektuella elit.
Vad sa de det orwellska året 1984? Vad kommer de att säga 2009?

Varför har så många inom etablissemanget varit personligen engagerade i förföljelsen av dessa två läkare som idag framstår som totalt oskyldiga? Hur kunde portalfigurer inom kvinnorörelsen, rättsmedicinen, barnpsykiatrin, juristkåren – välutbildade, normalt sett kloka människor – låta sig ryckas med och satsa sin trovärdighet på amsagor? Här fanns författare, journalister, debattörer... Människor som stod för den rådande ideologin, det politiskt korrekta - och som dessutom hade makt, stor tillgång till media.

På den här bloggen kommer Rigmor och jag, ibland var och en för sig, ibland tillsammans, att reflektera över de frågorna. Vi följer rättegången och kommer att berätta också om den. Men det är en rättegång som handlar om skadestånd och läkarnas ombud kan bara ta upp de fall där Staten handlat fel. Det räcker i och för sig långt, här finns runt 150 punkter.
Men vi kommer att tala också om annat, om andra människor, om andra fenomen. Till exempel om det kollektiva rusets mekanismer.

Vi vill också tala om nuet. Var är idag de 3000 personer som skrev på namnlistor för att få läkarna dömda? Håller de fast vid sina anklagelser i ljuset av nya fakta? Hur tänker idag de mestadels kvinnliga demonstranter som – eggade av Hanna Olssons bok Catrine och rättvisan – tågade genom Kungsträdgården? Håller de fast vid vad de påstod då: att ett 2-3 årigt barn kan berätta vad hon varit med om när hon var 17 månader gammal, att läkarna i barnets närvaro haft sex med varandra och med Catrine da Costa, att de, fortfarande i barnets närvaro, mördat och styckat Catrine, slängt hennes huvud i papperskorgen och ätit upp hennes ögon? Och om de har ändrat sig: varför säger de inget?

/Marianne